Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
OLOF Ö8TF.KC;HEN.
kristendom, endast skrivning och sång. Svenska skall läsas "så
mvckit som hörer til Tiderna j kyrkionne" d. v. s. till
gudstjänsten, till det som vid de ’kanoniska timmarna* läses eller
sjunges. Latinet var "det allrådande och förenande elementer.
Skolmästaren skall icke läsa annat än latin (och svenska, jfr
ovan): wHoo, som annor tungomål, Grekesko eller Hebraisko.
lära wil, han må sjelff ther til besörja sigh Præceptores" Till
och med religionsundervisningen och sången tjänade latinets
syftemål. Latinska sånger inlärdes, och religionstimmarna
upptogos till stor del av grammatiserande över de teologiska
texterna. Lccsorna in sacris voro på latin, och skulle
exponeras ?grammaticè\ Anda från medeltiden gällde den regeln,
att allt i skolan skullo förhandlas på latin: nihil in schola,
nisi latine. Odlandet av modersmålet ansågs skada övningen
i latinet. Dock borde enligt 1571 års skolordning latintalandet
blott sko "mellan dem som något kunna"2. Ett särskilt
straff, det s. k. cmwws-straffet, åtföljde, åtminstone från och
med 1571 års skolordning, förbrytelser mot regeln om
latin-talandet i skolan. Straffet bestod i att ’bära bilden av en
åsna’. Man kunde (enligt konstitutionerna för collegium
Strengnense) lösa sig genom ett öres böter, genom ris eller
genom att lära sig utantill åtta verser ur nya testamentet på
grekiska. Dessutom vanns befrielse från straff, om man kunde
ånge en kamrat som gjort sig skyldig till samma förseelse.
I motsats härtill må dock rättvisligen framhållas, att
såväl Laurentius Petri som Gustaf Vasa och Johan III insågo
betydelsen av att modersmålet brukades och, när det brukades,
talades riktigt. Gustaf Vasa söker bortdriva danismer ur
språket (’jeg’ för ’jag’), Johan III ålägger präster och skolmästare
att lära sig "thale rätt Svenske" (ren från danska, tyska.
1 Karlson, anf. arb. II. 34; I. 12; IV. 7 samt 168 ff., 147 och
213 f. Jfr även Hernlund Förslag och åtgärder till sv. skriftspråkets
reglerande 1691 — 1739, Sthlm 1883, s. 1 ff. (särsk. s. 1 not. 1, s. 3
med not 2 och 3, s. 4 med not 1).
2 Hollander, anf. arb. 232, 431 not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
