Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
OLOF ÖSTERGREN.
t
medgifvande befriat professorerna från skyldigheten "att åtlyda
den, oaktadt lagen ännu [dvs. år 1851] qvarstår oförändrad."
Törsta gången man hos oss föreläste, på svenska var, då
Ihre 1745 dristade sig därtill (i Tyskland hade det skett redan
1695). Den första vetenskapliga tidskriften på modersmålet
var den av 01. Celsius år 1742 utgivna Tidningar om de
lärdas arbeten 1.
Långt om länge talades också latin i skolorna och ute i
prästgårdarna i landsbygden. Sundblad berättar2, att "Den
tid då djeknarne sins emellan "moverade en qacestion" på latin,
låg ~ tjugo år bakom den som här skildras3. I de gamle
presthusen talades visserligen understundom ännu latin, d. v. s.
prostfar talade det med adjunkten och sönerne, och hade han
ej sådana, roade han sig ibland att lära döttrarna, ja, till
och med tjenstfolket några fraser, men förekom detta mera
sällan. Så har det berättats mig; hvad jag sjelf en gång
hörde var, att huspigan .i Forshems prestgård budade till
middagen med ett klassiskt: ’tabiilci sir ata\ och att hon och
prosten ^ sedan vexlade några ord på samma språk,
naturligtvis inlärdt papegojprat. Ställen funnos dock, der man
tog saken på fullt allvar. Ett sådant var Böne lios prosten
Warholm. ~ Här talade prosten det nästan jemt med sina
äldre söner, och vanan för desse att använda latin som
samtalsspråk blef slutligen så stor, att de till och med begagnade
det under sina lekar sinsemellan och med jemnårige. En af
desse — sedermera adjunkt hos min far — omtalade en gång,
skrattande, huru under en sådan lek den yngre, ifrig och
anfådd, ropade: ’juva me, juva me, Olave! Iste me perdat’,
då han såg sig öfvervunnen och* behöfde hjelp af brödren.
Dock, sådant hörde till undantagen, ocli den ’siste
romaren’ af gamla skolan på Skara gymnasium, gubben Collén,
klagade redan på fyrtitalet: ’om tio år är latinet glömdt7."
1 Hollander s. 473. 2 Anf. arb. s. 74 f.
3 Hans skildringsfcid är slutet av 1830-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
