Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
OLOF ÖSTERGREN. t
Kantzlispråket, ministerspråket, språket i de politiska
diskussionerna olika statsmakter emellan, med ett ord, allt detta,
som man må benämna det ’diplomatiska språket’,, var ..latin;
språket, hvarpå de lärde i skilda länder sinsemellan
brefvexlade, utbytte sina upptäckter i acta litteraria, eller från
katedrarne föreläste, allt var latin. Detta tungomål gick
såsom en gemensam medlare, en likare, ett- sensorium
com-mune, öfver hela den delen af vår verldsdel, som i Rom såg
sin andliga hufvudstad och i gudaståthållarens språk erkändo
det enda rätta, med hvilket- alla enskilda vernakler
(modersmål- i de enskilda länderna) jemfördes och uppskattades till
högre eller lägre värde, allt som de i grammatikalforjner - och
syntaktiska vändningar kommo gudaståthållarens språk mer
eller mindre nära. Det romerska idiomets makt, såsom
lati-nitas adplicata, var i Europa således fullkomligt naturlig och
af historien förklarbar. Men i och med katholicismens fall
bröts äfven latinets välde. Det fortfor visserligen ganska
länge efter reformationen att i diplomatiska och vetenskapliga
förhandlingar användas; vi måste väl begripa, att tusentals
menniskor icke aflägga ett uråldrigt bruk i samma stund som
brukets nerv är afklippt; likasom vi väl kunna se, att
ka-tholicismen visst icke var bortblåst ur ett land samma år.
som lutherska. läran eller någon af de andra reformerade kyr-
O \J
kodisciplinerna der proklamerades — så mycket mindre som,
om vi icke bedraga oss, mycket katholskt ännu i dag på sina
ställen qvarstår till och med i Sverige (det annars sjelfva
tyskarne anse för. lutherdomens grundfäste). Ehuru följaktligen
latinet af gammal vana fortfor att bibehållas till kantzlibruk
långt inpå 1600-talet, och som lärdt språk långt inpå
1700-ta-let, så var dock detta bruk i sitt innersta krossadt i’ och
med- reformationen. Modersmålen• uppvaknade i alla. länder
och fingo sin. uråldriga rätt igen, allt som påfven vek undan
utur hjerta och hufvud. Det latinbruk, som. nu fortfor, stod
icke mera som förr på naturlig grund,-utan, var ett nödtvång,
emecian diplomaterne och de lärde ej ännu kunde uttrycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
