Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FALL AV DI88IMILATORI8K TENDENS I DEN FINL. SVENSKAN. "249
sing. -a. Att farhågan var ogrundad torde framgå av denna
uppsats.
Någon förklaring på uppkomsten av böjningsskemat -eT
-or ger Lindströms antagande icke. Men detta skema
förklaras ej heller tillfredsställande av utvecklingsserien nom.
-e — obl. -a — nom. -a — pl. -or ensam för sig: man
förstår icke huru den annars så svårutrotliga mellanformen på
-a i de nu ifrågavarande orden spårlöst försvunnit, trots det
i de finl. folkmålen så gott som allenarådande -a i dessa ord.
En svensk forskare, Emil Olson, som intresserat sig fö* hithörande
frågor och ställt i utsikt en utförlig undersökning i ämnet (se
Språk o. Stil V 144), tyckes också smått betvivla existensen
av en böjning -e, -or. I sin grundliga och synnerligen
värdefulla kritik av R. Bergs "Lexikaliska bidrag till finländskan i
våra dar" (se S. o. S. V 138 ff.) berör han (s. 144) den av
Berg hos R. Lindqvist1 påträffade, men i bildat tal i Finland
icke förekommande formen staka och säger till sist: "Pluralen
stakor . . . anföres av H. Bergroth i Tidskr. utg. af Pedag.
fören. i Finl. 1895, s. 125 (han för det till sing. stake; jfr
emellertid Freudenthal Skiljakt.)". Och dock citerar Olson
i en not å samma sida — på tal om formen sela — Bergs
Finländska anteckningar (S. o. S. V 99), där, antagligen på
grund av meddelande av K. J. Hagfors, formen staka
förklaras vara "lika stötande [i Finland] som hara och backa
Egendomligast är emellertid hänvisningen till Freudenthal,
Skiljaktigheterna; hos F. anträffas nämligen icke något stakar
utan det heter (s. 73 b): "stakor, pl. af stake"2. I den av
1 Lindqvist är en begåvad författare och översättare, men skriver
stundom finländsk slang. Hans översättningar av rysk skönlitteratur
torde vara tämligen spridda även i Sverige; till någon del bära de
skulden för det vanrykte vari den finl. svenskan råkat i moderlandet.
’ Visserligen finner man s. 40 b ett alternativt brandstaka, men
detta är, liksom skurrbakka s. 71 a, en dialektform; s&dana saknas
icke i den freudenthalska listan. Av femton deltagare i en av mig
hållen föreläsningskurs över den finländska svenskan vidkändes ingen
enda formerna brandstaka och skurrbatka; ingen hade ens hört dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
