- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Nionde årgången. 1909 /
254

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254 II. BBRGROTir.

träffas flero gängor, mon alltid mod a-norb.; c-form förete,
utom binge och stege, blott pinne, spole, päse>} båge, vilkas, fitil.
a-former ovan betecknats som vulgära. Orden i grupp 2 (med
stamvokal a) åter, som hos svensken Serenius förete former
som kraga, Jiaga, haka, slaka, vasa, hava hos finnen Juslenius
uteslutande c-former, alla gånger do uppträda: backe, hage,
hake, hare, krage (1 g. kraga), lalce, måge, nacke, stake; väse,
likaså hake, spade (orden /lake och packe förelcomma icke i
ordboken). Juslenius’ arbete är blott en knapphändig ordlista;
pluralformer får man i don sällan tag uti. Jag har funnit
backar av backe. Denna form bevisar emellertid ej, att
pluralen» backor icke förekom (och var den vanliga) i finländskt
talspråk på den tiden. Biskopen var ju en bildad man, som
vistats länge i Sverige; han aktade sig nog att låta1 dylika
provinsiella anomalier inflyta i arbetet. Då.och då döko de
i alla fall upp i skrift; Nordenstreng (Förhandl. o. upps. 16,
s. 49) • anför pl. haror och kragor från • årg. 1772 av Åbo
Tidningar; men någon sg.hava (i tryck) talar" han ej om, och
sg. kraga har lian "aldrig vare sig hört ellér sett".

I-de finländska’folkmålen ändas, såsom -redan påpekats,
de svaga maskulina så gott som undantagslöst på -a, pl. -ar.
Det är därför ej gärna tänkbart, att böjningen -e, -or skulle
uppstått inom - den; bildade klass som; bosatt i den svenska
landsbygden,:, trädde’ i nära beröring med folket. Men även
inom stadsbefolkningen torde de i högre mening bildade, vilkas
språk genom • undervisning och på litterär väg påverkades från
Sverige, knappast, låtit dissimilationstendensen göra sig
gällande. Böjningen -ey -or skulle: då uppkommit bland städernas
illitterata befolkning och från- denna spritt sig till de bildade;
först till ungdomen; som;1 sedan, trots skolgång och- studier,
bibehöll den; och lämnade* den ’efter sig soim arv1.
För-antagandet att utvecldingsgången varit denna talar den allmänna
karaktären av orden på -e, -or.. De äro1 samtliga nomina
konkreta;; och «. beteckna • alldagliga ting,, . välbekanta, för
stadsbon: så backe, isfiake (i sjö- och kuststäder),’, liakey hafre (torg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:16:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1909/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free