Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERBALABSTfiAKTER PÅ -AN.
265
antal abstrakter på rande o. s. v. Detta är ganås ingen ny
olat; åtminstone redan Jean Paul dömde ut motsvarande tyska
med mycken skärpa. Men att därifrån göra ett stort hopp
ända till en strävan att så vitt möjligt undvika abstrakter,
förefaller mig att vara det opraktiskaste av allt.
Cederschiöld framhåller, att man har få utvägar att
ersätta abstr. pÅ -ande med andra på annan ändelse. "Äro
dessa utvägar stängda", säger han, "återstår gifvetvis alltid
ett medel att slippa verbalabstrakter på -ande (-ende): man
tänker efter, hur innehållet skulle kunna uttryckas i talspråk,
och hittar då lätt nog någon konstruktion med infinitiv eller
finit verb, som kan göras tillräckligt ’àtädad’ för att gå an
i skrift."
Mot denna uppfattning och mot detta förslag opponerar
jag på det bestämdaste. Föret och främst därför, att ett
dylikt tillvägagångssätt är omöjligt som regel; endast
undantagsvis kan det förutsättas, att resp. författare kan ge sig tid
med en sådan sökan. Vidare därför, att den form, som en
författare kan "tänka efter" för att få, bör icke vara
talspråkets, utan den stilart, som tillhör den litteraturart, inom
vilken hans arbete faller — varvid jag vill ta båda dessa "arter"
så vitt som möjligt, d. v. s. så individualistiskt som det gärna
är tänkbart. Ty det är icke stilarten, som är det väsentliga,
och inte heller litteraturarten, utan författaren och verket,
författarens personlighet så utpräglad som möjligt, och den
stilistiska enheten inom verket s& fullständig som möjligt. De
reformer, som vi av en eller annan anledning kunna finna
önskvärda inom vårt språk — och Cederschiöld har rätt *i,
att de äro långt flera än den allmänna språkliga likgiltigheten
och slöheten vill låtsas om —, torde bli ungefär lika
omgestaltande för talet som för skriften, därest vi ta med oss
grundligt vid rensningen, och någon allmän norm bjuder
talspråket efter min mening ingalunda. Det är inte heller norm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
