Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II. GEIJER OCll O. ÖSTERGREN.
med snarlikt syfte, väl endast i Xoreen-Meycrs, Valda stycken
av Svenska författare 1526 —1732. Bland läseböckerna är
Sprinohorns Handbok i svensk vitterhet (Sthlm 1889), den som
i detta avseende kommer Bjursten närmast. I den av Noreen
och Lundell utgivna serien Pöl* skola och hem äro avtrycken
friare; så t. e. nystavas C. Gyllenborgs Svenska sprätthöken1.
Dock representera dessa upplagor onekligen ett framsteg
jämförda’ med samtidens vanligaste tillvägagångssätt. Den senaste
läseboksutgivaren, Steffen, visar, i förhållande- härtill, en
tillbakagång. Det är något överraskande att i hans förord läsa,
att han ändrat stavningen till skolstavning, men döck, i
enlighet med vad han anser vara de nu allmänt följda
grundsatserna vid utgivande av äldre litteraturverk, naturligtvis
överallt ha bibehållit språkformen.. I sig själv torde denna princip
vara ogenomförbar. Den betydelse han ger ordet språkform
innebär en godtycklig ensidighet: tydligen vill han principiellt
bortse från skriftspråket och endast lasta sig vid det därunder
mer eller mindre lösligt förmodade talspråket. Steffen har
också misslyckats i att genomföra principen. Men sådant nu
återgivandet än är, och medräknat även förefintliga verkligt
grova språkliga missuppfattningar, samt textändringar och
sammanhanget fördärvande uteslutningar, är det dock både till
princip och utförande vida bättre än exempelvis Meyers
Svenska Parnassen, där missförstånden äro både grövre och flere,
och där äldre former utan någon som’ lielst princip och ofta
utan något som lielst behov ideligen ändras2. Steffen söker
ju dock att behålla former, som lian tror lia varit uttalsformer,
om ock i avgörandet av detta mycket brister.. Ur denna syn-
1 Jfr för övrigt Språk o. Stil VIII. 109 ff.
- Till grund för avtrycket av Dalin (Argus undantagen) har
enligt utgivaren lagts originalupplagan av 1767., jämförd med Kudins
upplaga 1782 — 83 ocli med ’Valda Skrifter 1872 (utg-. av Lindblad).
Exempelvis ifråga om Sagan om hästen är emellertid förhållandet det
motsatta. Här har tydligen Lindblads text med dess typiska
felläsningar och ändringar avtryckts, någon gång jämförd med
originalupplagan (av 1767, icke 1740). • &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
