Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSKOLANS LÄSEBOK.
11)
punkt får väl även Stoffens återgivning sättas fore den i
Sveriges Nationallitteratur brukade, och füre den i flertalet
nutida läseböcker vanliga textbehandlingen.
En annan princip följdes i Ekernianns Läsebok av 1888,
avsedd für den litteraturhistoriska undervisningen i skolorna.
Den har gemensamt stavsätt från och med gustavianska tiden;
i de tidigare nysvenska proven förenklas dubbla vokaler och
stavningen göres likformig inom varje stycke. Men även [-Ekor]n-] {+Ekor-
]n+} ann vill bibehålla ordformerna. I Bjurstens egen läsebok
kan man steg för steg — i Siden blad Il-Östergrens och i
Friesens upplagor — följa huru skolstavningen och den
allmänna likformigheten alltmer utbreder sig. Hildebrands
Läsebok i svensk litteratur visar slutligen ännu ett sätt att söka
koinma ifrån konflikten mellan kraven på skolmässig
likformighet och de ej fullt fördrivbara historiska synpunkterna.
Där finner man ofta första strofen av en dikt tryckt i sin
tids språkform, återstoden moderniserad.
För övrigt gäller ännu i dag över hela området, att
interpunktionen moderniseras samtidigt ined stavningen, och lika
generellt, att uteslutnings- och ändringssystemet i pedagogiskt
syfte i alla läseböcker, om ock med större eller mindre
varsamhet allt fortfarande praktiseras. Ej ens i böcker utgivna
av Föreningen för bokhandtverk visar man alltid pietet för
språket i do avtryckta skrifterna. Så moderniseras t. e. Sveriges
Rikes Grundlagar. Det återgivningssätt, som tyskarna bruka
även i upplagor avsedda för en större allmänhet, — t. e. en
"Pantheon-Ausgabe" av Ivleists Michael Kohlhaas med
inledning av litteraturhistorikern Erich Schmidt och textrevision av
Kleist-kännaren Otto Pniower —, där likformningen så vitt
möjligt undviker sådant som är för författaren
karaktäriserande, vore det så också ett komma, torde hos oss ej ha
motstycke.
Även i litterära verk, som bort få uppträda emanciperade
från skolsynpunkterna, såsom de av Schück m. fi. utgivna
Svenska memoarer och bref, moderniseras både stavning och ordformer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
