Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSKOLANS LÄSEBOK.
11)
drar vidare- tydligen obestämd form framför originalets
bestämda form i satsen: "till utseende äro de stygga" och synes
även föredraga ’af hvilka’ framför ’hvaraf’ o. s. v.
Om Hazelius således i åtskilliga fall avlägsnar sig något
från allmänt språkbruk, så gör han det sällan på sådant sätt,
att läsbarheten därigenom lider något väsentligt. Å anclra
sidan återför han originalets text till överensstämmelse med
vanligt riksspråksbruk, i fall det icke synes honom ligga något
för hans ändamål väsentligt intresse i att bevara originalets
egenheter, dialektismer och annat. När sålunda
Hyltén-Cavallius skriver "Gofar, som slår i hel dem med sin vigge",
ändrar han till ’i hjel’ och ’vigg’; och uttrycket ’kyrkan
begynte resa sig ned i dalen’ ändrar han till ’nero i dalen’.
Likaså ändras ’bergatroll’ till ’bärgtroll’ utom i ett folkligt
uttryck, som anföres. Lättförståeliga eller lättförklarado ord
och uttryck bibehållas, även om de avvika från det vanliga,
t. e. ’dön och gny’, ’lögar’ (— badar), ’äta sked om sked med
dem utur fatet’, ’jättarne omtalas såsom ~ mycket storätne’,
’minnet om deras samfärd med Odén och Tor’ o. s. v.
I olika slags stycken förhåller det sig för övrigt på olika
sätt. I sina översättningar från isländskan skriver han
genomgående preteritiformen ’het’, ej ’hette’, och han inför eller
bibehåller den även annorstädes, där den synts honom kunna
förlika sig med innehållets och framställningens art, den är
t. e. bibehållen i den från Hyltén-Cavallius hämtade sägnen
om Jätten Pilt i Stompe kulle: "I denna kulle skall fordom
hafva bott en jätte, som het Stompe-Pilt". Däremot inför han
den aldrig i sådana stycken som den lilla berättelsen ’Den
sällsamma kälkåkningen’ av S. E. Vacklin, som börjar "En
gammal sjöman, som hette Anders Hägg" eller Fredrika
Bremers barnsaga om den fula handen och den vackra handen:
"hon hette Gertrud, och han hette Sven". Han visar ingen
betänklighet för att bibehålla sådant som "Ärlan, den lätt fota’
vingade tippan" (C. F. Dahlgren), "för min yxes slag" (To-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
