- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Tionde årgången. 1910 /
79

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PERSONLIGT PRONOMEN 1 TILLTAL.

79

het tilltalas med possessivpronomen, och Leopold förklarar
min konung som tilltalsord för ett rätt gott uttryck
(Malmström, Sv. Vitterh. Historia III, 44), men detta tilltal färgas
av en mera förtrolig ställning, sådan som just Leopolds till
Gustav III. Ty ju mera stelheten brytes, ju innerligare och
personligare stämningen blir, desto mer kommer det possessiva
i bruk. Malmströms "Angelika" lämnar därpå talande bevis.
I de båda mellersta sångerna, där skalden sjunger ur sitt
hjärtas djup, härskar det possessiva.

Vila din vinge, min själ!

O, min Angelika, svara!

Fläta, min darrande hand, din krans!

Men i begynnelse- och slutsången, där han antingen är
lamslagen av sorg eller på resignationens vingar lyfter sig till
svalare höjder, överväger det personliga.

Säg mig, du doftande vind!

Sucka, du flämtande bröst!

Vart blad, du himmelska flicka, äger allena din bild.

Likaledes övergår Heidenstam uti "Åkallan och löfte
efter att i föregående stanser ha använt
possessivpronomen, i den sista med högtidligare klang och stigande kraft
till personligt pronomen.

Må främst du stiga, du dotter av nöd!

Du folk, du land, du språk, som blev vårt,

du vår andas stämma i världen!

I "Avsked från ungdomen" heter det hos G. F. Gyllenborg

I väna gudabarn, I lustar och begär,

er tid är nu förbi.

I rena himlaljus, I dygder, samlen er!

Kom äntlig, mitt förnuft!

Du ömma mänsklighet, bliv kvar!

Och du min skaldemö, dig kallar jag.

De, som tilltalas med possessivt pron., äro, såsom vi se,
mera hans tjänare eller stå honom närmare än de övriga.

Proportionen mellan pronomina i detta stycke är ganska
belysande, ty det personliga är i vår litteratur vida övervä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1910/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free