Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SAMLING ARKA ISMER Utt NUTIDA LAGSPRÅK.
111
skyld, av fsv. skylder = besläktad. Ingår även i ssgr:
a) oskyld, halvskyld, (om halvsyskon och deras ättlingar),
hel-skyld (om samsyskon och deras ättlingar), jämnsky hl = lika
närsläktade b) skyldeman = släkting och skyldskap =
släktskap. (Se A. I). — Ex.: uAr arfvinge både å fäderne ocli
möderne skyld med den döde . . ." (Ä. B. 3: 11), "skyldaro
utländsk arfvinge" (Ä. B. 15: 3), "skyldaste fränders råd"
(G. B. 1: 2). — Märk de annars alldeles föråldrade
gradformerna! — Ex.: "Träder oskyld man till arfvet och säger, att
lian skyld är" (Ä. B. 14: 2), "I alla dessa fall bör ej skilnad
göras mellan hel- och halfskylda" (G. B. 2: 9), "Äro de båda
jemnskylde, vare då den närmast, som å fäderne är", (G.
B. 1: 3); "närmaste skyldeman (A. B. 4: 1), "i rätt
nedstigande skyldskap" (G. B. 2: 1).
skälig = lämplig, billig, rimlig (Ä. B. 23: 5). Negerat i
oskälig. (Se skäl A. I). Avlett adv. skäligen. (Se A. VI).
små = liten är sing. i följande ex.: "små oduglig skog"
(B. B. 14: 1). Av fsv. smar pl. sma = liten. Pluralisformen
av detta ord har, som bekant, ersatt pluralis av adj. liten.
Singul arf ormen, vars nom. sing. mask. blivit lika med
pluralisformen, kvarstår i ovan anförda uttryck och i några kända
ssgr: småsinne, småskog (jfr ovan) småsten, småsven, m. fi.
smädelig = skymflig. Ex.: "smädeliga ord" (R. B. 14: 7).
Troligen lån = mit. smaedelik. Jfr fsv. smæliker. Avlett
adv. smädligen. (Se A. VI).
sviklig, svikelig = svekfull av fsv. svikliker. Ex. i G.
B. 4: 7 och Str.-L. 19: 4. Avlett är adv. svikligen (se A. VI).
sår = sårad, sårig. Ex.: "Sargar man med vilja annans
fä . . . läke det såra och böte ..." (B. B. 22: 3). Av fsv. sar.
urtjuva, föråldrad lagterm, hämtad från landskapslagarna,
står i uttrycket "göra sig urtjufva" (K. F. Str.-L:s inf. g
16. 4), d. v. s. "visa att man ej är tjuf". — Av fsv. urpiuva.
Prefixet ur-, samma ord som prep. ur, är partikel med
pri-vativ betydelse, som kan övergå till rent negativ. Jfr flero
liknande ssgr: urarva, urbota, ^urtima, lagtermer, samt urminnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
