Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA AKCENTUERINGEN AV LATIN.
191
de egentliga svårigheterna för honom börja först med de
former, som följa efter dem i böjningsschemat, varigenom de
komma att st& i motsats till dessa i den meningen, att de
till en början liksom stå utom böjningsmönstret.
Att avgöra, vilken eller vilka faktorer det är, som varit
bestämmande, är ofta omöjligt. Akcentueringen sèrvus beror
väl i de flesta fall på inflytande från tvåstaviga svenska ord med
grav akcent, men akcentueringen sérvus, sèrvi, sèrvo, sèrvum,
serve, sèrvo gör det högst sannolikt, att akcentueringen
sèrvus i och, på grund av vad jag ovan på tal om antitetisk
betoning i svenskan yttrade, därmed också utom
böjningsmönstret i en del personers uttal beror av den i de obl.
kasus förekommande grav&kcentens seger över akuten i nom.
Utom inflytande från svenskan och latinska ord och
ordformer med redan stadgad akcentuering har man nog också
att ta hänsyn till exempelvis grammatikernas bruk att
utmärka ändelserna genom fet stil, kursivering o. d., kanske
ock ibland till deras angivande av kvantiteten; vidare till
den inpluggning i form av rytmiskt rabblande, eller vad man
skall kalla det, vartill ibland böjningsmönster kunna locka.
Såsom en följd af sådant inlärande måste väl exempelvis en
akcentuering som felix, félix, fèlix eller tilia (nom.), bélla
(ack. och vok.) förklaras. Dock tror jag icke, att denna vår
"rytmiceringsdrift" spelat en så stor roll vid inhämtandet av
den latinska formläran, som prof. Kock tyckes hålla före.
Bruket av grav akcent vid flerstaviga latinska ord med
upptakt måste, så vitt jag kan se, huvudsakligen förklaras
såsom ett av behovet att framhäva ändelserna framkallat utbyte
av akut mot grav. Här kan direkt inflytande från svenskan
endast i mycket ringa mån ha gjort sig gällande, alldenstund
flertalet svenska flerstaviga ord med upptakt ha akut. Prof.
Kock menar, att gravis i dylika ord från början var så att
säga pedagogiskt-emfatisk, och att dessa ordformer såsom en
följd därav också inlärdes med grav akcent. Läraren skulle
för att göra lärjungen uppmärksam på akcentflyttningen i
t. ex. amamus gentemot amo, amas, amat ha framhävt andra
stavelsen i amamus genom att använda grav. Ar det då
verkligen så, att gravis bättre än akut framhäver en redan
tryckstark stavelse? I så fall borde, tyckes det, gravis
redan under vanliga förhållanden favorisera den tryckstarka
stavelsen på efterstavelsens bekostnad. Nu överensstämmer, väl
enligt de allra flestas åsikt, varken det ena eller andra med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
