Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
K. F. SUNDÉN.
kalla ’attributionspredikation’ eftersom predikats verbet icke
innebär aktivitet hos subjektet, utan en attribution som är
resultatet av en verksamhet. Härav följer även att svarsordet ja
från den psykologiska analysens synpunkt skulle kunna
representera vilken annan predikationsart som helst t. ex. en
’till-ståndspredikation’ såsom han är sjuk, eller en
’aktionspredika-tion’ såsom han sprang bort, eller en ’identitetspredikation’
såsom hans namn är Larsson. Det är just detta som
Beckman uttryckligen antager, och vi erkänna att om man ägde
rätt att göra denna predikationella tolkning av svarsorden ja,
jo, nej, då måste man medgiva att de ha helt pronominell
natur. Ty då funnes ingen semologisk konstant i deras
betydelseinnehåll, utan innebörden vore variabel.
Även för Noreens uppfattning av svarsordens
pronomi-nella natur måste samma åskådning ligga till grund, ehuru
det icke är uttryckligen angivet. Ty endast på så sätt kan
man förklara den märkliga brist på konsekvens han företer
i fråga om uppfattningen av själva de båda frågetypernas
natur med hänsyn till pronominell innebörd. Beträffande
identitetsfrågan eller som han uttrycker sig den ’kvesitiva’
frågan säger han1 att denna är den frågeart ’som söker en
obekant glosa (resp. faktor i omdömet) tillsvidare antydd
genom ett "interrogativt pronomen", och som av svaret kräver
meningens supplering genom angivande av pronominets
expressiva värde i det föreliggande fallet*. Och han fortsätter:
’Här är alltså frågan (delvis) pronominell, svaret däremot
expressivt, t. ex. vad heter han? (Pettersson), när kommer
han? (i morgon), hur mår han? (bra)\ Yi erkänna obetingat
riktigheten av denna åskådning, men vi tillägga att den —
mutatis mutandis — även bör gälla för den andra
fråge-arten d. v. s. giltighetsfrågan eller, med Noreens terminologi,
den rogativa frågan. Men hos denna erkänner han icke
existensen av ett pronominellt betydelseelement. Han säger2
1 cf. A. Noreen, V&rt Språk V, i, 126, 127.
2 ct A. Noreen, op. cit. V, i, 125.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
