Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRO SVARSORDEN JA, JO, NEJ PRONOMINELLA? 5’
att denna är den frågetyp ’som i undrande och spörjande
form framställer ett förslag till mening (resp. omdöme) och
av svaret kräver ett gillande eller förkastande av detta
förslag’. Han tillägger: ’Frågan hör sålunda till vad jag kallar
expressiva uttryck, svaret däremot helt eller delvis (åtminstone
i naturligt tal) till de pronominella, t. ex. ja, jo, nej\ Vi
medgiva att man kan karaktärisera denna frågeart så, att
den i undrande och spörjande form framställer ett förslag till
mening (resp. omdöme). Men vi bestrida att man därav får
dra den slutsatsen att frågan ’sålunda’ har blott expressiv
betydelse. Det är en slutsats som omöjligen kan framgå ur
den antagna premissen. Och vad mer är, denna slutsats är
oförenlig med själva frågesatsens väsen. Den är en
contra-dictio, enär den innebär att satser av denna typ icke utgöra
en fråga. Ty vad är frågans yttersta grund annat än det
faktum att man vid bildandet av den psykiska bild
(Gresammt-vorstellung) som motsvarar en sats, är okunnig om ett
föreställningselement som skall ingå i denna psykiska bild, och
att för att fullständiga densamma med det felande
elementet man nödgas uppdela den i en sats med en särskild
form? Denna form betingas därav att satsen dels skall innebära
en vädjan till en annan person att supplera det felande
elementet, dels skall framhäva vad som är det felande elementet.
Grenom denna vädjan, denna begäran om hjälp med en
satsbildning (d. v. s. med bildandet av en Gesammtvorstellung)
som en verklig fråga städse innebär, hör frågan otvetydigt
till de voluntativa satserna, vilket — så vitt vi veta —
Noreen själv är den förste som insett. Framhävande av vad som
är det felande betydelseelementet (föreställningselementet) sker
i identitetsfrågor städse genom ett särskilt morfem, som av
grammatiken kallas interrogativt pronomen, t. ex. när kommer
han?, vad gör han?, vem är han?, hur mår han? Men i
giltighetsfrågan är i svenskan och väl även i de flesta
indoeuropeiska språk det obekanta elementet icke uttryckt
genom ett särskilt morfem, utan framgår av själva frågans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
