Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRO SVARSORDEN JA, JO, NEJ PRONOMINELLA? 7
måntro, t. ex. månne han kommer? såsom giltighetsfrågans
interrogativa pronomina, liksom vern, vilken, vad, när, hur
etc. otvivelaktigt äro identitetsfrågans interrogativa
pronomina. Ty orden förekomma även i identitetsfrågor, t. ex.
vad är månne hans avsikt? De böra därför betraktas icke
såsom antydande det ovissa elementets art, utan såsom blotta
frågeord, såsom morfem som ånge att satsen är en fråga, en
vädjan till interlokutören. Emellertid, vända vi oss till gotiska
språket, så finna vi att frågemorfemen u ocli ibai blott
förekomma i giltighetsfrågor, men icke i identitetsfrågor, t. ex.
Math. 9, 28. ga-u-laubjats patei magjau pata taujan? — månne I tron
att jag kan göra detta? — Joh. 7, 47. andhofun pan im pai
Farei-sciieis: ibai jah jus afairzidai sijuj5? = då svarade dem Fariseerna:
månne även I ären vilseledda?
Här äga vi därför kanske rätt att betrakta dessa morfem
icke blott såsom rena frågeord, utan även såsom antydande
arten av frågans obestämda element1. Denna dubbla funktion
1 Det etymologiska ursprunget till ibai är omtvistat. K. F.
Johansson (Bezz. Beitr. 13, 123) sammanställer det med lat. ibi och
anser grundbetydelsen vara ’där’. Men det är svårt att inse hur ur
denna betydelse utvecklats ordets funktion i gotiskan. Åter K.
Brug-mann (Kurze Vergleich. Gram., 1904, 669) anser att ordet är
sammansatt av -bai, -ba, troligen en försäkringspartikel (cf. avesta bä
för visso, lit. bà javäl) och ie. pronominalstammen e samt att ibai
ursprungligen var blott ett förstärkt -bai. Men man frågar sig då
varför det pronominella elementet nödvändigtvis skall ha
förstärkande funktion. Det är lika rimligt att antaga att ibai
ursprungligen representerade en brachylogisk sats innebärande ’är det sant’
(i-= det, -bai = för visso). Visst är att denna tolkning är ur
semolo-gisk synpunkt ytterst tillfredsställande. Den förklarar osökt varför
-bai överhuvud kombinerats med pronominalstammen e. Den
förklarar vidare varför morfemet tjänstgör såsom frågepartikel just i en
giltighetsfråga. Den förklarar slutligen varför frågor med ibai
förutsätta ett nekande svar. Ty även i svenskan förutsätter en
giltighetsfråga inledd med ’är det sant’ i grunden detsamma, enär detta starka
framhävande av giltighetselementet innebär tvivel (icke blott
okunnighet såsom vid den vanliga giltighetsfrågan) om giltigheten av
frågesatsens innehåll i deklarativ form. Men är denna tolkning riktig (jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
