Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OCH ANNAT RÖKANDE SVENSKAN I AMERIKA. 25
Härav finge vi släta, att den som i Sverge använt ordet
supé., kan här saklöst säga supper, däremot borde f. d.
bönder och mindre bildade personer fortfarande nöja sig med
kvällsmat, kvällsvard o. d. Jämför för övrigt ovan.
Samma sida heter det, att många torde föredraga det
sv. apelsin för orange på grund av det för oss svenskar
lättare uttalets skull. I allmänhet skrämmer emellertid inte
uttalet oss. Så ha vi t. ex. lånat det am.-eng. range och
change (uttalas då sjänsa), men samma ljud och
ljudförbindelse som föreligger i orange.
Rörande ord sådana som mister (= herr) osv. kunde man
tillägga att svensk-amerikaner även i Sverge då och då
tilltalas alldeles såsom bruket är i Amerika, och det just därför
att titeln tillhör namnet.
Det bör påpekas att borgmästare även i talspråket
mycket ofta förekommer i st. för lånordet mayor.
I motsats till Zetterstrand har jag för min del alls
ingenting att anmärka mot ordet Sv ensk-Amerika, vilket
antagligen bildats efter ordet svensk-amerikan(er). Om
svenskamerikaner) är berättigat, varför då icke även
Svensk-Amerika, liksom tiian säger såväl Sverge som (en) svensk? Och
dess betydelseinnehåll är knappast "fullt identiskt" med det
"riktiga uttrycket" sv ensk-amerikaner. Så säger t. ex. Berg
i ovannätonda studio (sid. 1): "Spridt öfver ett mycket stort
landområde och fördelt på vidt skilda språköar synes
litteraturspråket i Svensk-Amerika likväl icke söndra sig i klart
skiljbara, geografiskt bestämda dialekter". Detta uttryckssätt
förefaller mig avgjort bättre än t. ex. "bland
svensk-amerikanerna" eller "det svenska litteraturspråket i Amerika".
Sid 243 säger förf., "Det mest vanliga engelska r-ljudet
är liksom det s. k. uppsvenska tungspetsljud, men icke
såsom detta dallrande, utan hvad man kallar frikativt". Man
får ej härav sluta, att de am.-eng. och sv. r-ljuden äro
genomgående homorgana.
Såsom representerande det mest karaktäristiska uttalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
