Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANISMER I OSCAR LEVE UTI NS SPRÅK.
39
man gång efter annan stöter på. Vi skulle kunna lägga ännu
en till de föregående, nämligen att skilja mellan danismer i
inskränkt bemärkelse och nor vagismer. Men som detta väl i de
flesta fall är fullkomligt omöjligt, lämnar jag det här åsido,
och då jag i det följande talar om danismer, innefattar jag
i denna term såväl lån från danskan som från dess
dotterspråk dansk-norskan, såväl danismer i inskränkt bemärkelse
som norvagismer. Endast i do få fall, där ordböckerna ånge,
att ett ord förekommer endast i norskan, har jag särskilt
anmärkt detta.
Man kunde kanske tycka, att alla dessa svårigheter skulle
resa sig än högre och oöverstigligare, då det gäller språket
hos en författare som Levertin, ej blott skald utan tillika en
i alla litteraturer beläst forskare, en av sin tids mest
bildade svenskar. Men har man blott gjort sig något så när
förtrogen med L:s skrifter och den personlighet, som där
röjer sig, så kan man, tror jag, reducera problemet högst
betydligt, åtminstone i två fall: då det gäller
provinsialis-mer och germanismer. Levertin var ju inbiten stockholmare,
visserligen ej född i Stockholm, men bosatt där sedan
barndomen. Och det är väl få författare efter Bellman, som
ägnat stockholmsnaturen och stockholmslivet en så hängiven
dyrkan som just han. En smula ensidig i sin esteticism,
som han tycks ha varit, hyste han säkert inga djupare
sympatier för folklivets friska ursprunglighet. Den folkliga
diktningen synes han aldrig fullt ha uppskattat, och just häri
framträder onekligen skarpast hans begränsning som kritiker.
Hur förunderligt förefaller det ej, att denne noble och
klarsynte finsmakare aldrig helt förstod en mästare som Gustaf
Fröding! Men han var ju en son av en främmande stam,
och detta främlingsskap, som han alltid tycks ha känt, ställde
honom kanske oförstående inför mycket av den svenska
folksjälens djupaste känslor. Boklärdomen, förståndsbildningen hade
för honom alltför stor betydelse, för att man ej skulle märka
det uodi profanum vulgus", som flerstädes röjer sig. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
