Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
SVEN ROTHMAN.
sökning, ehuru jag haft uppmärksamheten riktad även åt
detta håll. För min del är jag fullkomligt övertygad om,
att i Levertins språk den danska lånevägen spelat betydligt
större roll än den tyska. Det finns ju en mängd positiva
skäl, som tala därför. Den starka dansk-norska ordinvasionen
hos så många svenska författare av L:s samtida (bland
skönlitterära t. ex. Strindberg, Hallström, Geijerstam, Tor
Hedberg, bland vetenskapliga t. ex. Schück) är ju ett faktum,
som ej kan bestridas. Varför skulle Levertin utgöra ett
undantag?
Lika obestridligt är det, att i L:s ungdomsarbeten
formligen vimlar det av danismer, de mest typiska och skrikande
man gärna kan önska sig.
Jag har redan förut framhållit, huru nödvändigt det är
vid lånordsforskning att gå den inre vägen, att spana efter
sympati och andliga beröringspunkter. Levertin, liksom hela
den samtida skaldegenerationen, stod i litterärt beroende av
de stora danska och norska föregångsmännen. När man är
ung, läser man onekligen hälst samtidens litteratur. Och
80-talets ungdom med dess nyvaknade sociala intressen slukade
med frisk aptit Brandes, Ibsen, Björnson, Kielland. Det blev
en litterär blomstringstid för hela Norden. Men hur fattig var
ej den samtida tyska litteraturen på verkligen eggande
förmågor! Och huru fattig har den ej sedan förblivit i jämförelse
med den nordiska! När man då betänker, att de flesta av
Levertins danismer förekomma redan i hans ungdomsarbeten
och kanske införlivats med hans språkförråd redan under
gymnasisttiden, ligger väl för L:s språk i allmänhet den
danska påverkan betydligt närmare till hands än den tyska.
Den danske författare, som den unge Levertin först och
djupast rönte intryck från, var naturligtvis J. P. Jacobsen,
som tycks ha varit föremål för en hänförd beundran hos den
bildade ungdomen, helt naturligt på en tid, då "Niels Lyhne"
och "Fru Marie Grubbe", dessa böcker som även på oss
utöva en sådan tjusning, ännu ägde nyhetens behag. "Fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
