Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANISMER I OSCAR LEVE UTI NS SPRÅK.
43
Marie Grubbe" hade utkommit redan 1876 (2:a uppl. 1887);
1880 kom "Niels Lyhne". Levertin var då 18 år, just den
ålder, då man ivrigast slukar nyutkommen skönlitteratur, och
då man också tar djupast intryck. Vilken stark och
tacksam beundran L. även senare hyste för Niels Lyhnes skald,
framgår av hans "In memoriam" i "Ur dagens krönika" vid
Jacobsens död 1895. Jag citerar här en enda mening: "Och
så visst som det gifves en andlig släktskap, som enar
människor utan hänsyn till land och tungomål, och så visst det
gifves en trofast och tacksam vänskap mellan personer, hvilka
aldrig sett hvarandra, så visst sörja många i dessa dagar
rundt om i norden den store döde, fränden, som det
förunnats föra hela släktets talan, vännen, som lärde oss alla".
Men det är också en annan dansk författare, som
alldeles tydligt påverkat L., och det är Georg Brandes. Den
store danske litterturhistorikern är ju i mycket en nydanare
på litteraturkritikens område. L. har lärt ofantligt mycket
av honom, och den beundran, lärjungen ständigt hyste för sin
mästare, framgår otvetydigt av flera ställen i L:s skrifter.
Med denna rent andliga påverkan har också följt en språklig.
I många fall torde man t. o. m. kunna uppdraga paralleller
mellan Brandes’ och Levertins språk, och en stor del av de
litterära fackord, som L. använder, har han väl just fått
från Brandes.
Men om man med full säkerhet skall kunna konstatera
lånord i en författares språk, räcker det visserligen ej att
inskränka sitt studium till ordböckerna, ifrågavarande
författares arbeten och en del utländsk litteratur. Det fordras
kanske framför allt en oerhört stor beläsenhet i äldre svensk
litteratur, ty ordböckerna sakna ej sällan ord, som äro fullt
gångbara i det litterära språket. Ett ord, som hos en
modärn författare uppfattas som nyord eller nylån, kan ha
förekommit mångfaldiga gånger förr hos äldre skalder. Och här
möter man just den värsta stötestenen på
lånordsforskningens väg, och här står jag för min ringa del fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
