Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
SVEN ROTHMAN.
Världsförglömmelse, se själfförglömmelse! B. VII: 226. C.
XVIII: 160.
Äktafolk (= äkta makar) är ju typiskt danskt, endast
en nödtorftig översättning av Aegtefolk. Likaså kan man i
de följ. sammansättningarna med äkta- utan svårighet spåra
danskt inflytande. C. XVH1: 30, 90.
Äktaman, da. Aegtemand, sv. äkta man. C. II: 28, 29,
35, 73, 114, 160 C. XIX: 120.
Äktastånd, da. Aegtestand. C. II: 33.
Äktasäng, da. Aegteseng. C. XIX: 125.
Ärestitel är ju ett fullkomligt obearbetat danskt lån. Da.
Aerestitel, sv. äretitel, hederstitel. O. II: 144.
Öfvergrepp, da. Overgreb, finnes upptaget hos Sundén och
Lundell. Celander förmodar, att det är ett norskt lån från
unionstvisternas dagar. C. XVII1: 486. C. XXI: 134.
Öfvertrött (= alldeles uttröttad) skulle kunna vara
självständig nybildning (jfr överklok, överhettad, överkultiverad
m. fi. d.) eller ett lån från da. overtrcet. A. I: 72. B. II:
47. B. IV: 50. O. IX: 206.
Öfvertrötthet, se öfvertrött! C. XVIII: 235.
Öfvervinnelse, da. Overvindelse. C. XIX: 269.
Anm. De flesta av de i denna grupp uppförda orden
ha ej fullkomligt obearbetade upptagits i svenskan utan ha
undergått en viss omstöpning i enlighet med svenska
språk-lagar, d. v. s. de äro s. k. översättningslån.
Grupp II.
(Ord som i annan betydelse redan förut finnas i svenskan
1. där ha homonymer).
Dyrka (= odla) är gammalt svenskt, som finns äbnu
hos Lind. Hos Dalin och i senare ordböcker saknas det
emellertid, men lär leva kvar i medelpadisk dialekt. Dyrke
finns upptaget i alla danska ordböcker, även de yngsta. Hos
Levertin, där dyrka uppträder uteslutande i konkret betydelse,
är dess danska nationalitet ej så alldeles otvivelaktig. På
alla ställen, där jag funnit det, har det en avsiktligt
ålderdomlig stilfärg, som kanske talar för, att äldre svenskt
språk här varit lånekällan, (så t. ex. i det av Celander
anförda exemplet, i en recension av Heidenstams Folke
Filby-ter, "dyrka egen jord"). B. IV: 79. C. XVH1: 178. C.
XVII2: 226.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
