Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du lilla skälmgubbe! din lilla skälm.
Egen hård brottning med modersmålets "Bamse" för att
nå motsvarighet mellan inre syn och yttre form och
filologiska funderingar inriktade mot andra fält ha drivit mig till
lekmannaintresse för nysvensk språkforskning. Må det
därför tillåtas en, som inte facksysslat med denna studiegren,
att här uttala något av den tvehågan han kommit till vid
genomläsningen av lektor Hyléns uppsats om personligt
pronomen i tilltal.
Förf. utgår från det av Hj. Kylén klandrade uttrycket
"du lilla skälmgubbe", som enligt denne skulle stå för "din
lilla skälmgubbe", anför en hel mängd citat, som ska visa,
att personligt pronomen användes som tilltal, och drar härav
den slutsatsen, att en konstruktion som den Heidenstamska
måste anses som stadgat språkbruk.
Med sin elaborate hopstaplade exempelsamling visar han
upp, så vitt jag förstår, blott två ting. De första, att
personligt pronomen + substantiv användes som tilltal i uttryck
som: du fria nord, du fege bov, I humana frihetshycklare —
en sak som väl ingen krävt något bevis för — och att det
innebär en nedflyttning på stilskalan och därmed också en
betydelseförändring att insätta possessivet "min" resp. "vår".
Som korollarium torde man kanske kunna tillägga, att
denna förändring synes bli störst vid pron. I, som står högst
på stilskalan, och att utbytningen inte kan äga rum vid
åtminstone ett fall till utom de två anförda nämligen i uttryck
som det Frödingska: fall, du mulna hyckleri, och fall, du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
