Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DU LILLA SKÄLMGUBBE, DIN LILLA SKÄLM. 73
fega lystnad under fårahuden, (Eros’ vrede), där den talande
fullständigt "tar avstånd" från det tilltalade. Att observera
äro också sådana tilltal som Du mor, sätt på din gryta
(Karlfeldt, Dalmarschen) och Ja, ligg du och glo du, du Bulten i
Bo, du . . . (Fröding, Mordet i Vindf allsängen). Vidare
tilltal spm Kära du, Bästa Ni, stackars dej (stackars du?
detta sista uttryck är väl inom fackkretsar utagerat och
avfört från diskussion?) De ha väl — liksom åtskilligt i den
Hylénska art. — föga med utgångspunkten och
demonstran-dum att göra, men gäller det frågan om personligt pron. som
tilltal måste man väl ta dem med.
Det andra, att det existerar ett språkligt problem, som
han snuddat vid men inte löst: det är frågan "du lilla
skälmgubbe" versus "din lilla skälm".
Att döma av förf:s sätt att sammanställa sina citat och
det uttryck han åtminstone på ett ställe använder, se sid. 83:
Hos Selma Lagerlöf växla "du vargunge etc." med "din
lymmel etc.", måste man tro, att han vill jämnställa båda i
betydelse och funktion.
Om man tar fasta på Strindbergscitaten "du lilla skalk",
"din gamla skälm" och ännu hellre Valter Hülphers’ "du
djävel", "din djävel", synes det verkligen, som det skulle
förefinnas en ostadga i språket, ett vacklande mellan tvenne
likvärdiga möjligheter. Men att som förf. gör utan vidare
sätta dessa båda företeelser bredvid varandra och dekretera,
att den mindre bekanta bör anses som stadgat språkbruk
utan att på något sätt fråga, om det finnes dem emellan
någon skillnad i betydelse och konstruktion, synes skäligen
ytligt.
Man har visserligen inte rätt att bakom varje språklig
företeelse vänta och fordra medvetet eftersträvad logik och
en filologiskt planerande vilja, men mer eller mindre
omedvetet söker man åt nyanser i sina tankar ge adekvata
uttryck. Därför skulle man också redan a priori, på grund
därav att i har ett annat stämningsvärde än u, kunna säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
