Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre bidrag.
1. En misskänd språkform hos Stagnelius.
I Schück-Warburgs Litteraturhistoria läses II, 2, s. 747:
"Man finner äfven här och hvar den eljes så graciösa
Stagnelianska sångmön vid sin lättfotade vandring snafva och
falla i prosans dike, såsom då det i Jägaren heter, att Aurora
"med ömma hopp(!) från bergens topp spanar honom opp"
och att "hon sår sin tår i jägarns dunkla hår"; eller då han
i Älfvorna talar om att "där polisen hämmar hvart
forskningståg".
Den avsedda (första) strofen i Jägaren lyder i sin
helhet så:
När dagen gryr
straxt jägarn flyr
från bäddarna i skogen ut.
Och ungdomsvarm
med senig arm
han skakar jaktens spjut.
Med ömma hopp
från bergens topp
Aurora spanar honom opp.
Sin tår
hon sår
i jägarns dunkla hår.
Det torde vara en smaksak, om man vill instämma i
förf:s stränga dom över den poetiska förklaringen av
morgondaggen i de sista raderna. Vad åter beträffar det klandrade
uttrycket i strofens mitt, så är blott fråga om en pluralform,
som väl för Stagnelii tid kan betraktas som sällsynt men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
