Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
B li NGT HESSELMAN.
till artikelformerna, måste vi först göra en allmän anmärkning
om Ordeskötselns beteckningssätt.
I de förkortade talspråksformerna står mycket ofta en
apostrof: \ Men kanske lika ofta är tecknet ’ icke utsatt.
Med apostrofen vill Columbus utmärka platsen för en
bokstav, som brukade skrivas i det vanliga skriftspråket, men
som han funnit skäl att utelämna, den är blott ett tecken,
att det fattas något, som finnes i det "rätta" språket, liksom
en påminnelse till läsaren, att författaren dock vet, att
formen icke är den vanliga. Den blir alltså ett slags komp
ro-miss med skriftspråket, som tillgripes, när
talspråksformerna se alltför djärva ut, ett medel "til at lämpa skriften
efter talet" efter mönster av Hollendar’n (Ordesk. s. 14 *) —
"om icke full-komligen, dock nåssånär" (s. 75) 2. Detta kan
vara av vikt att fasthålla, då man möjligen vid en del av
Columbus’ skrivningar kunde tro, att apostrofen hade en
fonetisk betydelse. Columbus utelämnar t. ex. ofta e i de
svag-toniga eller obetonade ändelserna -el, -er, -en. Det är
skrivningar som bess’1 ’betsel’ 46: 3, wäxl-bänck 42: 20, sysselsatt
31: 24 eller sysslman 31: 24, bokstäfr 4: 3, häsfn 73: 12,
staan 20: 3 1. staan 107: 8, gossn 5: 22, kar’n 89: 8 1. kam
t. ex. 31: 20, Hollendarn 14: 22? föregå nde 69: 2. Apostrof är
ofta utsatt, men kanske lika ofta saknas den: kärn eller kar’n.
Därmed behöver inte betecknas något olika uttal, lika litet
som när det om vartannat skrives mä’ eller mä ’med’. Av
Ordeskötselns skrivningar textn, gossen har man slutit, att
Columbus iakttagit stavelsebildande n efter t, s (Noreen,
In-ledn. s. v), en slutsats, som väl med all sannolikhet är
riktig; men det som apostrofen betecknar är icke den
sonantiska funktionen av w, utan blott "en utlåten lyding" (s. 76), i
detta fall e, och man kan alltså icke, därför att textan, gossn
sannolikt haft sonantiskt n, ex analogia sluta till, att 7 yn
1 Liksom Holländarn skriver man11 för man het etc.
2 Jfr om liknande användning av apostrofen i nusvenskan,
Ruben G:son Berg i Nvstavaren s. 52 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
