Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
B li NGT HESSELMAN.
-synkope endast i fall som kungabio ön, daan dagen, där
stammen kommit att sluta vokaliskt genom bortfall av en
konsonant. Att sådana ej äro likställda med de övriga fallen, har
jag förut framhållit. Eljest har L. köparen, borgaren, bonden,
åldren, fånen (rim: hanen 138) osv. Möjligen bör dock munn
106 (r. 9 nedifrån, i prosa) uppfattas som best. form.
öunno Dahlstierna (f. på Dal 1658, Hanselli VI, s. 3
—109) har också synkope efter bortfallet d t. ex. i döön
’döden’ 14, men eljest regelbundet stohlen, fienden, sånen, fånen
79, gåhlen, steenen etc., vintren, trösklen, särskilt Mälaren,
missundaren, väckt ar en, rinnaren (i Giöta Kiämpa-wijsa),
wä-duren (s. 11). Dock står åkern i Kunga-Skald strof CCXXI
(Hanselli 60) och i str. CCXLV (s. 66) lyder andra versen:
"Den, som minst Vett haar fått, haar offta mäst af Mund" :
här kunde ju mund vara obestämd form, men i D:s egna
rättelser till Kunga-Skald anmärkes till detta ställe: "1. Mundn
monosyl."; D. har alltså själv velat uppfatta det som
bestämd form. Om ögna-steen i sista versen av Giöta
Kämpa-visa, jfr nedan!
Också hos värmländingarna P. Lagerlöf (f. 1648) och
Th. Rudén (f. 1661) och hos finländaren
Paulinus-Lillien-stedt (f. i Björneborg 1655) tyckas exemplen på
artikelsyn-kope vara sällsynta eller saknas. I östgöten Börks Darius
har jag blott funnit förrädarn s. 14 vilket är så mycket
anmärkningsvärdare, som man hos honom snarast skulle väntat
att finna flera fall än vanligt — med hans reformatoriska
principer för skriftspråket. Synkopen har väl alltså inte
varit så allmän i hans dialekt2.
* *
__ *
1 afwundzMan s. 1 förefaller mig osäkert. Är det best. f.?
9 De likheter mellan Columbus’ och Börks talspråk, som
Cederschiöld påpekat i Svenskan som skriftspråk s. 259 ff., beröra mest
sådana företeelser, som voro allmänt genomförda i större delen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
