- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Elfte årgången. 1911 /
115

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STUDIEtt I SVENSK FORMLÄKA.

115

Alla de författare, hos vilka vi hittills funnit exempel
på synkopen av e i "slutartikeln -en", använda den under
samma betingelser som Samuel Columbus i sina skrifter med
vanligt stavsätt, d. v. s. endast i maskulina
singularfor-mer (efter stam på -1, -w, -r) \

Att synkopen är bunden till ett visst genus är ett
förhållande av särskilt intresse. Den allmänna åsikten har
hittills varit, att det nysvenska högspråket icke genom olika
artikelformer, på samma sätt som tyskan, franskan och
italienskan och många andra språk2, förmått skilja mellan
maskulinum och femininum i singularis. Våra exempelsamlingar
visa nu, att ett flertal författare på 1600-talet och omkring
1700 i sitt skriftspråk (under vissa betingelser) haft uttryck
för denna skillnad. I mask. bildas best. f. med tilllägg av
-n, i fem. med -en.

Vi ha visserligen funnit en del författare, som i sitt
skrivna språk icke visa något spår av detta, men huruvida
man härav har rätt att sluta, att de saknat skillnaden även
i sitt talspråk, förblir tillsvidare ovisst.

III.

Artikelsynkopen i yngre nysvenska.

Som bekant har nysvenskan i sin senare utveckling icke
bevarat den här uppvisade olikheten mellan artikelformerna.
Maskulinum och femininum bilda nu bestämd form på samma
sätt. Det heter brodern, vintern, men även systern, lefvern,

landet. Eljest finnas flera beaktansvärda olikheter mellan C:s och
B:s språk. (Så t. ex. har B. ofta, men C. mycket sällan verben i
singularis efter pluralt subjekt). — Börk uppgives vara född östgöte,
men tyvärr äro hans levnadsförhållanden under uppväxtåren
otillräckligt kända. (Jfr K. Fr. Karlssons Inledning till Darius).

1 Om variationer i vissa fall se nedan (och jfr ex.-saml.).

2 Jfr Tegnér, Genus i sv. s. 147 (sep.-uppl.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1911/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free