Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIEtt I SVENSK FORMLÄKA.
119
just på Sahlstedts auktoritet. Att Sahlstedt eller de många
författare, som följde honom i detta hänseende, också skulle
ha sagt åJcren o. d., är alldeles obehövligt att anta och för
flertalet fall högst osannolikt. Jfr Hof, Dial. Vestr. s. 53: Ut
fadren, brödren, dottren, åkren, dicamus, aut certe scribamus,
pro faderen, br oder en, åker en, præcipiunt nonnulli: sed
Vest-rogothi & cum illis alii dicunt: fadern, modern, brodern, åkern,
qvod etiam Liungbergio placet; & contracte farenn fam,
mo-renn mom, brörenn brom. Man måste här som eljest
ihågkomma den principiella motsättningen mellan tal- och
skriftspråk. Det är icke mer underligt, att dessa
1700-talsförfattare skrevo åkren, fastän de sade åkern, än att många
författare ännu i dag skriva åkrarne, hästarne o. s. v., fastän
uttalet åkrarna nu är fullkomligt enarådande bland bildade
svenskar och sannolikt varit det ända sedan början på
1700-talet \
Sahlstedts åsikt var emellertid ej den enda, som lärdes
på 1700-talet. Redan före honom hade Ljungberg i Svenska
språkets redighet 1756 (s. 45) uppställt regeln, att
"Elersta-f ingår, som haf a kårt ljud för samljuden l, r, mista det
sednare ß i de ökta ändefall i Singulari, och det förra ljud i
Plurali, s. apal, apaln, aplar; tygel, tygeln, tyglar; åder, ådern,
ådrar [således också i fem.!]; fadder, faddern, faddrar;
kammar, kammarn, kammrar; vädur, vädum,
vädrarLjungberg, som är mera empiriker än Sahlstedt, åberopar för sin
regel uttryckligen talspråket: "Så brukas i uttalet; dock
läses åkren Matth. 13: 38, segren. . . etc. Men e efter l, r
1 Jfr Tegnér, Genus i sv. s. 148 (sep.-uppl.) och där cit. litt. —
På 1600-talet (kanske senare) fanns säkert ännu ett uttal på -ne även
hos bildade: jfr Uppland II s. 526. Det förekommer ännu bland den
lägre medelklassen i Uppsala [kanske dock blott hos inflyttade]. —
1 vissa av Strindbergs skrifter användes (tämligen) regelbundet hästarne,
ängarne etc. (men flickorna, presterna), i andra hästarna. I "Ensam"
(tryckt 1003) råder ändelsen -na, i "Sagor", som kom ut samma år,
är -ne vanligare än -na. Förklaringen är, att Ensam är tryckt på
’Alb. Bonniers boktryckeri’, Sagor på ’Iduns kungl. hovboktryckeri\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
