Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
B li NGT HESSELMAN.
kan ock i Singulari behållas, s. sommaren, kammaren Matth.
24: 26, 32, spinnelen Prov. 30, 28..."
Vid slutet av århundradet ger Anders af Botin i Svenska
språket i Tal och Skrift en liknande regel: "De ord, som
ändas på El, En och Er, utan Accent, bortkasta E definite
för bättre ljud skull, till exempel: Betsel-Betslet, Hagel-Haglet
. . . Botten-Bottnen. . . Men ord på El och Er, som icke äro
Neutra, komma ej härunder, till exempel: Adel-Adeln,
Fågel-Fågeln, Himmel-Himmeln: Seger-Segern, Vinter-Vintern". Botin
tillägger emellertid med avseende på det sistnämnda: "Dock
aktas sådant ej så noga, och man säger Moder-Modren,
Syster-Sy str en" 1. Det är säkerligen ingen tillfällighet, att de två
undantagen äro ord av naturligt feminint kön. Jag har
ett bestämt intryck, att formerna modren, systren, dottren
även i litteraturen och långt fram i tiden äro vanligare än
t. ex. åkren och även kanske vanligare än fadren, brödren.
(I Bellmans arbeten av 1772 har jag träffat dottren 192,
systren 196.) Detta synes ha föresvävat även Linder, då han
sin 2 uppl. av Regler och Råd som undantag från regeln om
artikelsynkope i orden på svagtonigt -er i första rummet
nämner moder, modren (med den för Linder karaktäristiska
motiveringen: "jfr adj. modernl"). Emellertid tillägger han:
"Så någon gång äfven broder och fader samt, ehuru ännu
mera sällan [!], dotter och syster
I Svensk språklära av P. G. Boivie (Uppsala 1834 s. 165
f.) läres, att "Maskuliner och Femininer på de tonlösa
ändel-serne -el och -er kasta ömsom bort det e, som tillhör ordets
sista stafvelse, eller det e, som tillhör bestämningsändelsen;
t. ex. Heder, Hedern eller Hedren; Fader, Fadern eller
Fadren ; Himmel, Himmeln eller Himlen (eller också Himmelen2).
Ändelsen -ar förblifver sjelf oförändrad, men bortkastar eller
behåller efter behag bestämningsändelsens e\ t. ex. Sommar,
1 S. 91 i 2 uppl. 1792.
2 Så böjes himmel ännu i de senaste språklärorna. Jfr
förövrigt Rydqvist, Sv. Spr. L. II s. 335 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
