Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I SVENSK FORMLÄRA.
1 125
av de urspr, enstaviga orden p& -kn, -pn. De kunna skrivas
med såväl -n som -en: sohn 31: 28, wåken-huus 27: 24 2 ggr,
wappen 51: 8, wappenhuus 27: 24, wappensyyn 35: 28 2 ggr K
(A wapnesyyn) ~ wapn 13: 28, 44: 24, 55: 25, *109: 12 A (K -en),
teckn 3: 7, 71: 15, MR264 ~ tecken *105: SK (A tekn), kännetecken
27: 21 K (A känntekn1). I Columbus’ vers äro de alltid
tvåstaviga. Jfr däremot wattn, bottn, lössn med konstant -n
i Ordeskötseln. Skillnaden måste bero på olikhet i uttalet.
wåken, wappen ha uttalats som de skrivas, med vokal + n.
sokn, wapn, tekn äro blott traditionella skrivningar. Det låter
tänka sig, att det är detta hävdvunna stavsätt med -n, där
uttalet varit -en, som förlett C. att ett par gånger skriva -n
även för sådant -en som aldrig varit -n: säcken, knijfwn.
Emellertid träffas i Ordeskötseln en grupp skrivningar,
som synas vara svåra att förlika med den här framställda
uppfattningen. Columbus använder i stor utsträckning den
förkortade formen av pronominet han, både som objekt och
subjekt. Han skriver den nästan alltid ’n (apostrofen är
regelbundet utsatt2) icke blott efter l, r, t, d, eller vokal, utan
också efter p, v, m, k, g, i t. ex. tilVn 89: 24, blijr’n 56: 22,
har’n 25: 32, slänger’n Hans. 251, åfn 21: 26, haftn 44: 21,
hettJn 7: 21, svängan Hans. 243, på’n 21: 29, baafn om 73: 1,
såg du’n 75: 3, frågaln 79: 13 (’n sammansmälter med
föregående n i gu} bewara oss från’ Hans. 2483); vidare även opp}n
59: 13, någo tåfn 46: 27, åfn MR 256, åfn 23: 16, 73: 1, fick’n
59: 16, såg’n 74 mg, togn MR 264, omkring’n 5: 20. Man vill
ju gärna tänka sig, att detta enklitiska 9n haft samma uttal
som artikeln. Men skrivsättet tycks ju i detta fall tyda på
sonantiskt -n (icke -en) även efter k, g, ng, py v. (Efter
vokal och r, l har säkerligen varit konsonantiskt, haryn har
uttalats enstavigt liksom baa’n: jfr från’ enstavigt; —
apostrofen betyder intet för denna sak): Hur detta skall förstås,
1 regn, vagn o. d. skrivas alltid med n — de ha ju varit en-
staviga.
9 Dock åfn, togn. 8 [Hs. frå’n med ’ senare tillagt].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
