Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I SVENSK FORMLÄRA.
1 129
stavelse och efter rø, r, V i svaga maskuliner. Ex.: ståhl
’stallet’, man ’månen’, skon ’skolan’1. (Se Tiselius, Ljudl. s.
95, 112, 113 f., jfr Grip, Ljudl. s. 28, 115). Konsonantiskt
n (enstavighet) i dessa fall är det normala i södra och
sydvästra2 Uppland: från t. ex. Färentuna h:d har jag hain,
ku In b. f. av kula, man, t. o. m. stoln ’ställen’; detta drag
tillhör också stadsspråken i Uppsala och Stockholm: kva\n,
J$Qln, paln, slå nån i skaln: jfr Sv. Lm. I s. 612, 622, och
det framträder ju synnerligen tydligt i Bellmans språk (jfr
ovan s. 116)2.
Maskulinernas artikelböjning i Uppsala-Näs och Vätö
(Fas-terna, Skuttunge) överensstämmer nära med den hos
Columbus. Det ljudvärde vi kunna insätta för e i Columbus’
maskulina -en blir alltså -a8.
1 Skuttungemålet har, ungefär som Fasterna, våln, skon:
Grip s. 115, 117, 140 (men man s. 144). Det avviker också
genom sonantiskt ni el. W (icke -aw) efter labiala konsonanter utom
m, t. ex. gubm, }§&pm. Men månne icke undersökaren här alltför
starkt generaliserat enstaka uttalsbestämningar? Om riktigheten av
Grips accentanalys i fall som gån, fan ’fåren’, tøty b. mask. (som
alltså icke skulle ha enstavighetsaccent!) kunna också tvivelsm&l
uppstå. Hans regel är (a. a. § 13, s. 28), att fallande cirkumflex
tillkommer "enstafviga subst., som synkopera artikelns vokal", så vida
icke den synkoperade vokalen Mpå båda sidor om sig har samma
konsonant44 (anm. 2) eller stamvokalen är kort (anm. 3). Men i hans
egna texter på Skuttungemål (Sv. Lm. XVIII, 3) tillämpas en annan
regel: här gäller akut accent för subst, med stam på r i 25 fall av
28 t. ex. kàn ’karlen’, deri ’dörren’ etc. (undantag äro bufl 1 g. s.
40, och mafl 2 ggr t. ex. s. 50); däremot cirkumflex blott vid stam
på V i 10 fall, t. ex. gån ’g&rden’ s. 28. Vidare är det kanske inte
en tillfällighet, att alla Grips exempel på huvudregeln i § 13 utom
tv& äro femininer eller neutr. pluralis? I alla händelser är ju detta
accentueringssätt icke det enda, som användes i målet: jfr a. st.
anm. 1: uDet bör anmärkas, att man stundom får höra ord af denna
tvp uttalas med akc. 1; som detta isynnerhet gäller den yngre
generationen, hafva vi väl att här se inflytande från rspr.".
* Jfr nedan s. 132!
3 Om Näs-målets ~tn efter k, //, ny se nedan s. 133 not 4.
Språk och Stil. XI.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
