Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I SVENSK FORMLÄRA.
1 139
Då Aurivillius uppger tydlig vokal + n, icke dn eller
n, för de "grammatiska" mannen, hunden, kunna vi därmed
jämföra en iakttagelse, som kan göras i nutida uppsvenskt
riksspråks tal, att -en vanligen icke är = n efter ett föregående
n t. ex. i kaptenen (se Noreen, Vårt språk I s. 429), fastän
det efter andra dentaler normalt har detta uttal, och att n
även efter d it. ex. veden, vinden, hunden är mindre vanligt
än t. ex. efter t i katten etc. Vidare den egenheten i
Ordeskötselns skrivsätt, att stavningen med ’n efter kvarstående d
är relativt sällsynt; det normala är: antingen staa’n, winn,
boon o. d. eller döden, bonden o. d.: jfr statistiken ovan s.
89 och s. 91 f. De kortare formerna (kapten etc.) äro och ha
varit de naturliga eller de enda brukliga i oreflekterat tal;
de längre formerna tillhöra ett mer eller mindre konstlat,
reflekterat, "grammatiskt" språk, där den talande icke i så hög
grad är känslig för — eller beroende av — det naturliga
språkörats krav. Detta språk kommer fram vid konstlad
uppläsning efter bokstaven (skolmästarspråk), vid stavning (den
gamla stavmetoden), kungörelseläsande, stundom kanske också
vid konstmässigt (icke konstlat) föredrag: deklamation,
predikande, mässning, sång o. s. v. Det kunde också komma fram
vid grammatisk analys. Det är oftare den grammatiska
svenskan än den verkliga, naturliga ocli allmännast talade, som
beskrivits av språkforskarna: den grammatiska är lättare
tillgänglig för iakttagelser; den har också ansetts värdefullare.
Det är tydligen den grammatiska språkarten, som Aurivillius
avser, då han i ett sammanhang, där han gör ett försök med
fonetisk skrift (s. 107), tecknar den maskulina artikeln med
-än eller på samma sätt som den feminina — dänn betske
lagän, dänn billiga laghän (jfr neutr.: dädh samladä laghädh
— fastän han förut uttryckligen angivit det normala uttalet
av -en i mask. såsom: knappt hörbart e + w-, och omskrivit
det med blott ni konungn, gubbn. Det är också med tanke
på detta språk, som han formulerar sin huvudregel för
bildningen av best. f. i nom. sing. (s. 71): "Formatur ille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
