Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I SVENSK FORMLÄRA.
1 145
undvikit synkopen så fullständigt som de gjort, därför att de
till äventyrs ansett den "vulgär" eller "dialektisk" ( i det allra
högtidligaste skriftspråket förekom den ju icke). Någon
sådan särställning för dessa skalder gentemot deras samtida ha
vi eljest inga skäl att förutsätta1. Tvärtom visar det sig,
att de i andra fall i stor utsträckning tillåta sig "dialektala"
särdrag, till en del sådana, som annars äro ytterst sällsynta i
tidens litteratur. Detta gäller framför allt Dahlstierna och
Spegel. Det är exempelvis otroligt, att Spegel skulle ha
undvikit de för alexandrinen i ’Gudz Werk och Hwila’ så
bekväma och i tidens litteratur redan hävdvunna formerna på
■om, t. ex. fiskarn, mästarn o. d., då han eljest kan tillgripa
dialektala ordformer som g år en (rim: wåren), hunnen ’bunden’,
wrija ’vrida’ eller rim som fötter — flytter, grymma — glömma
etc. (Om Dahlstierna jämför S. o. S. VII s. 201 ff.).
I själva verket är även saknaden av artikelsynkope hos
dessa författare ett "dialektalt" drag (liksom i sin mån de
uppsvenska skaldernas bruk av den). Den beror på deras
talspr&k.
Vissa avlägsna delar av det mellansvenska området ha
genomgående best. f. mask. skild från obestämd genom olika
accent, t. o. m. då stammen slutar på w; så åtminstone
delvis Värmland, t. ex. bärgslagsmålet, där enligt Kallstenius
(Formlära, Sv. Lm. 1907 s. 22 ff.) b. f. mask. alltid har
cirkumflex betoning (akut-cirkumflex eller grav-cirkumflex), t. ex.
kal" b. f. kan, ton, b. f. ton, vqm b. f. vän. Detta förklarar
de värmländska skaldernas ståndpunkt: de cirkumflekterade
formerna ha i versen känts som likvärdiga med tvåstaviga ord
(Dahlstiernas ögnastéen, som bäst läses fyrstavigt, vill nog
återge just ett dylikt uttal: jfr s. 114); eller också voro de
på den tiden ännu tvåstaviga i vanlig mening.
1 En sådan medveten tendens kan på sin höjd förmodas hos
Lagerlöf. Men inte heller han går i övrigt fri från dialektala dra^
(värmlandismer). Det väsentliga i fråga om saknaden av artikelsyn
-kopen blir också för honom, att han hade stöd för den i sin dialekt.
Språk och Stil. XI. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
