Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
BENGT HESSELMAN.
(mä kåra står på’n). Men dessa former tillhöra icke den
språkart, i vilken Ordeskötselns text är skri ven de
anföras endast som exempel, och vid några av dem är det
alldeles tydligt, att C. åsyftat en språkart, som han icke
anser vara den "bästklingande" svenskan. Det är ju tänkbart,
att C. känner dem bl. a. från sin hembygds mål. Men var
har han då lärt sig språket i "Ordeskötselns" text? Kanske
just i Uppsala? Däremot talar dock, att hans vistelse i
Uppsala uppges ha varit så kort, han hade kommit dit 1658 vid
sexton års ålder, men redan ett par år senare var han i
Stockholm som informator. Där vistades lian längre tid, men då
var hans språkform säkerligen redan utbildad, och
stockholmskan hade ju -an, icke -e?i, i fem.! Före 1658 hade han i tre
år studerat vid Västerås berömda läroverk och man kunde
tänka sig, att det är Västerås-språket, som framträder i hans
skrifter. Tyvärr äro vi illa underrättade om arten av Västerås’
stadspråk både nu och förr i tiden. Strax öster om staden,
i Irsta, talas -en-mål som i v. Uppland att döma av några
textbitar i Landsmålsföreningens samlingar, men väster ut åter
enligt samma källa -a-mål, dock ovisst hur nära intill stadens
gräns. En instans mot -en-mål i själva staden är ju i sin mån
O. Rudbeck d. ä:s bruk av -an. Kanske är det i
föräldrahemmet han lärt sig en-målet. Modern var från Söderbärke
i Dalarne (en bygd med säkert -a), men hon blev sinnessjuk
och dog redan 1647, då sonen var 5 år. Det var av fadern,
han fick den första undervisningen, ända till trettonårsåldern.
Fadern var f. i Munktorp i Västmanland 1586 (i -a-trakt),
men han blev tidigt föräldralös och uppfostrades av herr
Christopher i Odensvi, kallad Sahlensis, från Sala (om Salatrak-
kullasi äro tydligen dalformer. — S. 25 föreslår C., att man skall
skriva bruka-ne (om en bok), hiälpane, skrifwane til (om en piga):
ne (na) är den vanliga postpositiva formen för ’henne’ i
västuppländ-skan (U.-Näs).
1 I texten står 1 g. "den här wijsa" 88: 13, i ett stycke som är
svårt tilltygat av avskrivarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
