Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I SVENSK FORMLÄRA.
1 161
Denna uppfattning går igen ännu hos Wahlström
(Uplands-dialekten, disp., 1848), som säger att "Fjerdhundra munart
(= västuppländskan) utmärker sig för mera språkriktighet" än
munarterna i norra och östra Uppland: "den uttalar nemligen
a med sitt rena ljud och förkortar icke
beStämningsändel-serna". Normen för språkriktigheten var främst den större
eller mindre likheten med det godkända skriftspråket och det
högtidliga uttalet av detta. I äldre tid fäste man sig främst vid
böjningsformerna 1 och i fråga om böjningen står
västuppländskan i det hela närmare skriftspråket än de övriga mera ansedda
målen2: "den förkortar icke bestämningsändelserna". Den intar
en mellanställning mellan dalmål, västmanländska, (chargerad)
uppländska och sörmländska 8. Därtill kom, att Uppsalaspråket
anslöt sig till västuppländskan och att även stockholmskan
åtminstone kom närmare detta mål än de övriga upplands- och
sörmlandsmålen. Detta hindrar alls icke, att "uppländskan"
i vissa andra avseenden ansågs vara- underlägsen andra
dialekter. Columbus förordar dess böjningsformer b. fem. -en
och b. plur. -arrøe4, men ogillar i samma andedrag dess -ä
för det: "Jag troor-ä inte. Jag har sidt’ä". (Detta var dock
nästan allmänt uppsvenskt.) "Skrif som Götarne säya: sidt’et"
etc. (s. 84)5. Hof, som annars är liberal mot uppsvenskan,
1 Jfr att den saxiska dialekten i Tyskland (meissniskan) i första
rummet hade sin formlära att tacka för det höga anseende den åtnjöt:
se Braune, Ueber die Einigung der deutschen Aussprache (Heidelberg
1905) s. 8 f.
2 Detta är först framhållet av Kruuse i Uppland II, s. 551 f.
Obs. t. ex. b. pl. neutr. husen o. d. Jfr även Sveamålen s. 41 noten.
8 Sörmländskan avviker från normen framför allt genom sioa
bestämda pluraler: hästa, flikko.
4 Aurivillius synes däremot ha ansett (det stockholmska och
bibelspr&kliga!) -arna som skriftspråksriktigare: -arne är "recentior
flexio in vulgari sermone": s. 82.
5 Under en senare period, då rangskillnaden mellan dialekterna
mera kommit att bestämmas av ljudläran — därför att de bildade
över hela landet blivit mera ense i fråga om formläran (väsentligen
det gamla skriftspråkets: jfr Braune) — har "uppländskan", d. v. s.
Språk och Stil. XI. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
