Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
BENGT HESSELMAN.
råde på det, fann han kanske ett stöd i det gamla
"grammatiska" språket (jfr ovan s. 138 ff.). Men närmast till hands
låg nog den förra möjligheten. På liknande sätt började
kanske en skåning, om han kommit til-1 Stockholm, byta ut
sitt hunen, hanen mot hun, han, fastän infödda stockholmare
sade hwn, handan, eller sitt vinter en, systeren mot vintern,
systern. På grund av dylika omständigheter har det kommit
sig, att blandspråken i Uppsala och Stockholm (och andra
städer) låtit de två artikelformerna sammanfalla i en enda
(den maskulina) redan på 1700-talet — alldeles som
gränsdialekterna mellan -ärø-mål och -a-mål i Uppland ha gjort,
men först för en 30 à 40 år sedan. Jfr Tiällmans reflexion
angående den ’galanta’ förblandningen mellan han och hon:
"fast detta dels förorsakas af våre åtskillige landskaps
blandade dialecter, munnearter ock vane, äller de främmandes
oförfarenhet; huilke dels kan ursäkta detta rcoXufrpiiXXY]TOv"
(1696, Gr. svec. p. 179)
Åtminstone vad talspråket angår, är det lätt att förstå,
att det är den maskulina formen, som segrat över den
feminina, och icke tvärtom. Dels är den kortare, dels gäller det
även för artikelformerna, vad Tegnér säger till förklaring av
stockholmskans han för äldre han och hon: "Att han
undanträngt det opersonligt använda hon blir . . lätt förklarligt från
den synpunkten, att antalet maskuliner bland opersonliga ord
i den äldre svenskan är så ojämförligt mycket större än
antalet af femininer. De förra ha därför lyckats draga de
senare in under sin analogi, alldeles som vi se att det stora
flertalet af främmande lånord inom högspråket antagit
maskulint genus". (Genus i sv. s. 173, i sep.-uppl.)
De moderna feminine ma dörrn, systern, axeln äro
alltså analogibildningar efter maskuliner som murn,
brodern, nyckeln. Det nuvarande språktillståndet har
utvecklats ur ett äldre, där blott maskulinerna hade -n2.
1 Jfr Tegnér, Genus i sv. s. 171 (sep.-uppl.).
2 Detta förhållande har förbisetts av dem, som tidigare sökt
förklara den nysvenska artikelsynkopen. Noreen har (Arkiv VIII s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
