Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
BENGT HESSELMAN.
stockholmskan har genomgått ett Utvecklingsstadium, alldeles
analogt med nuvarande Skuttungemålets, dvs. med
maskulinän-delse i både fem. sing. och neutr. plur: soln, fam (även
fönstern, nättern); sekundärt har neutr. pl. utsatts för
analogin från andra pluraler [gossarna, flickorna, prästerna,
dikena): taken, husen (husn) ombildas till takena (så ofta på
1700-talet), husena (husna) och därmed också fårn till fårena
(äldre farna ?), likaså ben > bena, barn > barna, (fönstern >
fönsterna)1; men det isolerade skäm fick stå kvar, därför att
det icke längre kändes som plural till sing. skär n. "klippa":
det blef mask. sing. = skärgård.
I vissa fall har även i sing. den längre (feminina)
formen -en segrat över den kortare. Hänsyn till
tydligheten i förening med påverkan från bokspråket och från
vissa avlägsnare dialekter har infört den längre formen i
en-staviga ord på -n, 2 t. ex. manneny sonen, vännen, stenen, även
hunden — som alltså ha fått feminin artikel, medan t. ex. systern
fått maskulin. Detta tillhör dock huvudsakligen
litteraturspråket och talspråksutvecklingen efter Bellman. Jfr
mannen, hunden redan hos Aurivillius. Hos Aurivillius var det ju
blott "grammatiskt" språk; men understundom äro
gramma-ticis spekulationer förebud till utvecklingstendenser, som
sedan göra sig gällande ej blott i skriftspråket, utan slutligen
t. o. m. i talspråket.
Även eljest ha de längre bokspråksformerna i en del
ord undanträngt de kortare: så heter det väl nu alltid
naturen i st. för det äldre naturn. Till gengäld har bokspråket
upptagit de ursprungliga talspråksformerna på -em, -eln i
st. för det gamla skriftspråkets på -(e)ren1 -(e)len. Likaså
i några andra fall: jfr ovan s. 119 ff. och s. 116 samt där
1 Utvecklingen förutsätter kanske en kompromiss mellan en
dialekt fåren, barnen och en annan (den stockholmska?) med fåra, barna.
Jfr Värends maktena, Lister tjärinena ’käringen’, kompromiss mellan
Sk&ne makten, Smål. makta: jfr Lundell, Sv. Lm. I s. 32, VII 6 s. 89.
2 Jfr Kock, Sv. Lm., ovan s. 164 not 2 a. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
