Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I SVENSK FORMLÄRA.
1 169
abnorma ljudstympningarna i slutljudet av vissa mask. subst.,
som man tidigare haft svårt att förstå. Nysv. kar < karl har
förklarats ur g. kar(l)s och sms. som karlmafter (Noreen Aschw,
Gr. II s. 315, 1), vilket är otroligt; det har uppstått ur b. f.
kar(l)n. (Denna förklaring har jag först hört framställas av
prof. O. von Friesen). Artikelsynkopen blir alltså lika
gammal som existensen av formen kar i svenskan, d. v. s. från
senare medeltiden. I Aurivillius’ arbeten är mask. kamm
pl. kammar det enda ord med urspr. mb9 som visar ett
bortfall av b; det kan ej bero på någon skriftspråklig nyck, ty
även i nuvarande västuppländska står kamm för sig: i Norrby
heter det t. ex. lamb, darnba, dimba, fem. vomb (allmänt
med mb i v. Uppl.), men mask. kamm och v. kamma: & har
förlorats i b. f. kam(b)dn. (Fallet skulle möjligen kunna tyda
på, att mask. artikeln även efter labial (och palatal) först
blivit n eller t. o. m. n, och att d är sekundärt utvecklat; men
jag tror dock knappast, att tolkningen är nödvändig.) Ett
annat fall är trå ’tråd’ (fsv. thradher), som uppträder redan
i Syn. Lib. 1587 och som är normalformen under
1600-talet, även i källor som eljest sällan eller aldrig förlora dh>
t. ex. i Schroderus’ arbeten, hos Aurivillius etc., ocli som
finns ännu hos Lind 1749 (som uppslagsform): dh har
fallit i b. f. trå(dh)n: här ha två förutsättningar för
dh-iör-lust samverkat, 1) ställning framför konsonant, 2) föregående
lång vokal (om reglerna för ^A-försvagning se Hesselman
Staf v.-förlängning §§ 65—77). Ett likartat egendomligt fall
är knijn ’kniven’ i G.-Glam 1698 (jfr ovan s. 147 noten 1).
I vissa dialekter (t. ex. n. Uppland, Easterna) saknas slut-rø
i obest. sg. av de mask. subst, ugn, vagn, famn (alltså ug
et€.), medan det står kvar i fem. som lögn eller neutra som
regn, namn. Förkortningarna iætunn > jätte, drottinn > drott bli
lättbegripligare genom synkopen av o framför nn. Den
allmänna spridningen av d-bortfall i maskuliner som smen (sman),
ven, stån, marknan o. d. står nog också i samband med detta.
Jfr kanske att ett feminint *brun för bruden är så gott som ohört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
