Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I SVENSK FORMLÄRA.
1 171
honom också rätt många han". Dessa senare är Tegnér "böjd att
skrifva på Stockholms-munartens räkning. Grammatiskt hon
nyttjar Bellman föga utom vid orden på -a" (s. 195).
Hallman "använder den ganska sällan, vanligen endast som
nödhjälp för honom, henne, när versmåttet fordrar ett enstafvigt
ord; hans vanliga sakpronomen är han, och äfven vid
femininer som bok, hand, afbön> skål, dristighet, musik nyttjar
han det. Om ord på -a säger Hallman likväl hon. Man
måste alltså anse honom representera ett mindre framskridet
stadium af stockholmskan än den nuvarande" (s. 171 f.). Vi
ha säkert rätt att sammanställa Hallmans användning av han
oin afbön med samma författares urspr, maskulina artikel i
best. f. afbön ’avbönen’, jfr s. 117. På samma sätt vågar
jag jämföra ’w i dörren i Leopolds Eglé och Annett och att
Leopold säger han om plånboken (Metromanien, se Genus i
sv.T s. 144).
Det kunde också vara möjligt, att vår skriftspråkliga linje
för artikelutvecklingen är i någon mån jämnlöpande med
utvecklingen av han och hon > den ; nämligen i den mån, som
personalpronominet den är eller varit bokspråk?
Bengt Hesselman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
