Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
•T. E. HYLÉN.
och en relativsats. Malmströms "en historia, visserligen i sin
mån sann och kritisk, men som rörer sig på ytan" (Minnestal
över Geijer 24) ändras lätt genom att förvandla relativsatsen
till en attributiv satsförkortning: en historia, visserligen i sin
mån sann och kritisk men rörande sig på ytan. I Leopolds
"dessa poemer <% utmärkta ~ genom ~ sin alldeles friska
morgonkolorit, och vari poeten tyckes hava velat visa . .
(Sv. Ak. Handl. 1861, 393) kan man utbyta den attributiva
satsförkortningen mot en relativsats: dessa poem, som äro
utmärkta genom och i vilka poeten tyckes hava velat visa. Och
i Leopolds "poemet ~ var en av mina glasser, preparerad för
avtäckningsfesten, men som under tiden ~ bortsmält i min
bordgömma" (Sv. Ak. Handl. 1861, 400) eller Grusenstolpes
"europeiska namnkunnigheter, värdige att ~ emottaga vilken
furste som helst, och som för honom måste vara angenämt
att hava lärt personligen känna" (Ahnfelt, Crus. II, 116)
låter sig utan svårighet den attributiva satsförkortningen
ryckas in i relativsatsen: Poemet var en av mina glasser, som
emellertid, ehuru preparerad för avtäckningsfesten, bortsmält
i min bordgömma.
Åtminstone förstnämnda vändningar synas mig vida att
föredraga framför de i exemplen anförda samordningarna.
Dock finns det framstående författare, som rent av ge
företräde åt dessa. Så Atterbom. När han (Siare och Skalder
VI, 22, 84) skall citera Kellgrens fullt korrekta "ett beröm,
som kanske är falskt, kanske löjligt för alla andra men sant
i deras känsla" (Saml. Skr. III3, 210), ändrar han med sin
vanliga frihet men här utan någon som helst reell eller
formell vinst sålunda: "ett beröm, kanske falskt, kanske för
alla andra löjligt, men som är sant i deras känsla44. Däremot
får man även se, att författarna tydligen undvika att
framhäva samordningen genom konjunktionen, i det de inte sätta
ut någon sådan. Och i vissa sammanställningar går det
utmärkt. Hjalmar Söderbergs "alla de vackra ansikten, kända
och okända, som förr brukat fängsla hans uppmärksamhet"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
