Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAGU A ANMÄRKNINGAR TILL RELATIVSATSER.
181
Kar. I, 5). — Ett arbete ander all kritik, och varom Hallenberg
yttrat sig (Livijn, Ahnfelt, Rääf 291). — Grannarna läto föra dit en hel
hop nytt, grant, men som icke passade ihop (Onkel Adam, Sv. Nat.
Litter. 13, 307). — Andra händelser, av större eller mindre vikt, men
som alla voro förnyade bevis på regeringens oskicklighet (Malmström,
Sv. Yitt. Hist. IV, 13). — Man ser blott en yngling med djärva
tankar, men vars anletsdrag ej äro nog utpräglade (H. Hamilton, Sv.
Ak. Handl. 1869, 4). — ett namn av synnerligen ren klang i den
svenska vitterheten, och vars ägare inom kort intog en framstående plats
(C. A. Kullberg, Sv. Ak. Handl. 1866, 64). — herdar utan lamm och
får, och vilka i stället ragla (Ljunggren, Bellman 201). — ett
pulsslag av oro, men som lätt förråder den gynnade älskaren (C. G.
Strandberg, Sv. Ak. Handl. 1869, 36). — ett troll på fädernet, och som
kring hennes hals klämt sin hästsko (Ahnfelt, Rääf 64). — Denna
unga kvinna med det anspråkslöst blödiga sättet, och som levde så
skild från världen (Ernst Ahlgren, Fru Marianne3 154). — En god
bok, utan direkt tendens, och som tillika är så fängslande (Esseide,
Leijonhufvud, Ahlgren och Esseide 68). — Vårt land är nu likt en
levande kropp utan huvud, men vars lemmar ligga i inbördes fejd
(Axel Lundegård, Drottning Cilla 304). — ett vittert sällskap
ursprungligen av rent skämtsam art, men där även en mera allvarlig
poetisk alstring såg dagen (Warburg. Sv. Nat. Litter. 15, 6). — ett
uppdrag, redan i sig självt av grannlaga natur, och vars
förpliktelser ^ ingalunda därigenom minskades (Börje Norling, Nya skolan bed.
i litteraturh. 33). — lyriska dikter av sinsemellan olika form och
växlande innehåll, men som alla hava det gemensamt . . . (Ernst
Meyer, Rosenhane 169). — en obehaglig dans, med föga tilltalande
kroppsställningar, och vars hela tjuskraft beror av . . . (N. Erdmann,
Gust. III 45). — ett ystert barn av nästan feberartad livlighet, och
som -w slukade ~ romaner (Mortensen, Ini. till Knorrings Torparen 7).
— ett hemligt smycke med stark glans i mörkret, men som ingen
annan får se (Vetterlund, Ord och Bild 1910, 313). — En historia från
hantverkets och idyllens tid, men som kanske ändå kunde hänt i vilken
tid som helst (K. G. Ossian-Nilsson, Barbarskogen 204). — en ö med
hundraårig skog och på vilken levande varelser funnos (G. Janson,
Paradiset3 59). — En pojke med mörka glasögon, och som såg
illa (Hj. Höglund, Lytets börda 43). — En kvinna över trettio år, och
som därtill är en frånskild hustru (Anna Branting, Lena 112). — denna
ödemark utan böljan och slut, och där nu vinteraftonens mörker
började tränga igenom (Maria Rieck-Müller, Skeppsbrutna 61).
Ytterligare beläggställen :
Leopold, Saml. Skr. III2 5; 505; V, 84, 163. — Thorild, Brev,
utg. av Weibull 48; 187. — Atterbom, Sv. Siare och Sk. V2,
149; VI: l2, 95; Euphrosyne i Litter. Kar. II, 24. —
Hammarsköld, Brev, utg. av Hjärne, Dagen före drabbn. 97; 283. —
Almquist, Brev, utg. av M. G. i Samlaren 1891, 85; Folklivsber. 91; 93;
Det går an i Sv. Nat. Litter. 11, 212. - Geijer, Saml. Skr. II: 1,
242. — Bremer, Efterl. Skr., utg. av Ch. B—r I, 221 r. 9; 221 r. 25.
— Knorring, Torparen I, 97. — Blanche, Flickan i Stadsg.4, 101;
209; 359; Banditen4 270; Hyrk. ber.7 85. — Malmström, Saml.
Skr. VIII, 5. — Ljunggren, Sv. Ak. Hist. I. 157; 254; II, 238; 325;
437; Sv. Vitterh. Hävder I, 267. — Strindberg. Röda Rum.9 124;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
