Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
J. E. HYLÉN.
värde]. Det gives dessutom fall, då s& väl relativa och
interrogativa som komparativa och temporala bisatßer, ja t. o. m.
huvudsatser oriktigt koordineras med en relativsats. Endast
några avskräckande exempel!
Möjligt är, att det är sådana kvarsittare (kvarlämnade svalungar),
man hittat i sjöars dy, och vilket [= och att detta] givit anledning
till fabeln om svalan på sjöbotten (Strindberg, Blomsterm.3 73). —
Varför föddes man hit ~ okunnig om lagar, seder, konvenans, som
man av okunnighet bryter emot och blir piskad därför? (Strindberg,
Till Damaskus i Saml. Dr. Arb. III, 124). — Esomoftast sökte han
dock i brinnande häftighet slita de respektens band, hon förstod att
linda kring honom, men som härigenom endast snoddes segare [=
men dessa snoddes härigenom endast segare] (Chr. Nilsson, Osynl.
krafter 42). — berättade hon emellanåt, vilken stor son hon hade,
och som nyligen gift sig (Almquist, Folklivsber. 129). — Sagan ~
var full av syndafall, som han ~ uttryckte sig, och varmed han
förstod reflexionens yttringar (Leopold, Saml. Skr. V, 84). — lejonet
från Norden, såsom han av dem kallades, och vars hjälterykte
framträngt ända till Kina (.Beskow, Sv. Ak. Handl. 1864, 76). — detta
makalösa valthornskväde, såsom det av Atterbom benämnes, och
vilket ~ är ett försök till en pastoral (Ljunggren, Bellman 199). —
Hon anlade sin ^ svarta "scharl", av mannen inköpt ~ i
klädståndet /v, på den märkvärdiga dag, då Rosa kalvat, och varvid han
velat giva sin hustru en betydligare skänk (Almquist, Folklivsber.
144). — Det var vid den årstid, då kornet går i blom och enbusken
dammar, och som ännu kallas eriksmässa (Heidenstam, Bjälboarvet
7). — De flesta (böcker), som funnos efter honom, höra Kongl.
Biblioteket till, angå svenska historien, och vilka jag är befallt att
hämta tillbaka (Gjörwell, Sv. Ak. Handl. 1883, 468). — Ynglingen
~ hade vunnit en viss ryktbarhet för en förbindelse och vilket
nu låg honom i fatet (Strindberg, Sv. öden och äv. 525).
Ibland kan man få se ett substantiv med
relativsats vara korrelat till en följande relativsats.
Det fanns ett ord, som hette lycksökare, som han mycket
fruktade (Strindberg, Förf.8 62). — Det var kärleken, som glödde och
brann i brevet, som betog henne (S. Lagerlöf, Antikr. Mir.6 156). —
Är det inte ni, som äger makten, som skulle ha tagit vård om dem?
(Lagerlöf, därstädes 209). — Mestadels var det pilgrimer, som ~
strömmade till Jerusalem, vilka delade sitt bröd med honom
(Lagerlöf, Kristusleg.5 234). — Det var något, han ägde, som de voro
rädda för (Väld. Lindholm, Patron Englund 27).
Hyser man endast betänkligheter mot sådana
vändningar, måste man däremot på det bestämdaste uppträda mot
dem, när de båda relativsatserna tydligt koordineras (genom
konjunktion), såsom hos Mark Stern: "Jag hoppas det bästa av
året, som kommer, och som jag av hjärtat önskar dig
lyckligt" (Elise 145).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
