- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Elfte årgången. 1911 /
210

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210

K. F. SUNDÉN.

tänkts stå till suppleringssubjektet i samma relation som ett
objekt till det grammatiska subjektet, t. ex. den Kopf in die
Höhe. Denna form antyder satstypens etymologiska ursprung,
dvs. den härrör från en ofullständig tillämpning av vad Wundt
kallar den predikativa satstypen. Möjligheten av denna
dualistiska tolkning förbises emellertid av Noreen, som än, såsom
i förevarande fall, betecknar dylika morfem såsom
icke-ellip-tiska, än hänför dem till ellips t. ex. lycklig resa. Men även
denna voluntativa sats tillåter med lika rätt som de nyss
anförda en tvåfaldig tolkning. Även här kunna vi antaga att
subj. (dvs. resa) och predikat (dvs. lycklig) blivit uttryckta,
och även här finns möjligheten att betrakta dem såsom en
enledig sats där den andra leden dvs. det psykologiska
subjektet suppleras ur situationen (dvs. du (må få) 1. r. dvs. den
tilltalade är psykol. subj. snarare än den talandes själstillstånd,
dvs. min önskan är 1. r.’). Vad åter morfemet god natt
beträffar, som av Noreen betecknas såsom död ellips, så har här
adjektivet sammansmält med substantivet till ett kompositum
(ofta ortografiskt uttryckt). Det kan därför betraktas endast
såsom ett psykologiskt predikat, vars subjekt suppleras ur
situationen (= den tilltalade).

Även om vi vända oss till utropssatser såsom stackars
gosse!, en sådan människa/, så är enligt vår mening samma
dualistiska tolkning möjlig. Vi kunna därvid stödja oss på
Noreens och Sütterlins förenade auktoritet. Den förre
betraktar dem såsom brakylogi och icke såsom ellips, vilket väl
här måste innebära att både subjekt och predikat blivit
uttryckta dvs. gosse (subj.) stackars (pred.). Den senare
betraktar dem såsom enlediga satser, där blott det psykologiska
predikatet funnit uttryck, under det det psykologiska
subjektet suppleras ur situationen dvs. = den person som dessa utrop
avse. Ty en liknande tolkning ger han åt satsen welch
schö-nes Haus!1, som står i full paritet med de förra. Denna
olikhet i uppfattningen bestyrker vår åsikt att båda interpreta-

1 L. Sütterlin, Das Wesen der sprachlichen Gebilde,
Öeidel-berg 1902, 149.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1911/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free