Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEVERTINSKA. DANISMER.
247
förmågan ~ är ~ grundlaget till den skicklighet", Phosphoros
II: 576, "detta grundlag var en medeltida lifsform", Lysander,
C. J. L. Almquist, 168. Jag hänvisar ytterligare till min
blomstersamling "Öfversättarsvenska" i Svenska Dagbladet för
den 17 juli 1907, den är tyvärr mera typisk för tillståndet
bland tidningsmän,, översättare m. fi. än vad Celander (S. o. S.
VIII: 218, noten) tycks tro.
Rothmans mycket subjektiva inledning anger några av
de grundläggande synpunkterna för honom vid arbetet på
hans ordsamling. På vissa av hans uttalanden måste jag hysa
tvivel, och som de ha betydelse för min framställning i det
följande, får jag lov att i korthet redogöra för min mening,
ehuru alldeles utan lust att polemisera.
Med en tankegång, som förmodligen är avhängig av
Vossler och Östergren, förklarar Rothman: "Det är den rent
själsliga impulsen, som för med sig den språkliga påverkan".
I åtskilliga fall tror han inte på utländskt språkligt inflytande,
emedan Levertin ej varit sympatiskt stämd mot
långivar-språket. Det är en överdrift, skulle jag tro; just den
voss-lerska satsen: "Ein sprachlicher Ausdruck entstelit durch
individuelle Tätigkeit, aber er bürgert sich ein, indem ihn
die andern sich gefallen lassen, ihn aufnehmen, ihn
wieder-holen: entweder gedankenlos, also passiv, oder ebenfalls
schöp-ferisch" är här tillämplig. Det är otvivelaktigt, att vad man
kallar stereotyper i en stil till största delen är dylika
tanklöst upprepade uttryck. Det tryck, som den allmänna
dansk-norska bok- och tidningsläsningen i Sverige måste
utöva på 1880-talet, sträckte sig givetvis mycket längre än till
vad som kan påvisas ha tillkommit genom individens
"sympati och andliga beröringspunkter".
Samma företeelse gör sig gällande ifråga om
germanismerna och Levertins förhållande till tyskan. Ingen kan
bestrida, att Levertin hyste utomordentlig sympati för
Frankrike, fransk litteratur och konst, det franska språket, och att
han i jämförelse härmed var likgiltig eller rent av antipatisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
