Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEVERTINSKA. DANISMER.
251
naturligtvis på att uppsatserna på sidorna 188—215 hämtats
från Dagens Nyheter i äldre tider, då -ersammansättningar
förföljdes där. Levertin har även åtskilliga hithörande
sammansättningar, enligt Tamm (a. a. s. 31, jfr dock s. 120)
sällsynta, till andra slags namn. Bergensermästaren (C XVI1: 78),
herrnhutersamhälle (C Vill: 264) och de många
sammansättningarna med florentiner: -familj, -konst, -kloster, -akademi,
-patricier samt möjligen habsburgertruten (B VII: 109) höra
ju till ord på -are liksom förmodligen även Bolognesermästarna.
(Utländsk konst 153). Mera ensamstående äro Georgerstilen
(Utländsk konst 260), hyperboréerlandet (C XX: 114),
ghibelliner-statsman (C XIX: 63), medicéerkapellet och -grafvar (Utländsk
konst 39, 282), Sixtinerprofeten (därst. 152), Thomisterfäderna
(C XIX: 132) och welferriket (C XIX: 241) ehuruväl
ghibelliner-, medicéer-, tomister- och welfer- (guelfer-) torde vara
gängse. Påfallande är att i "Konflikter", där det talas om
den höga sällskapsorden "Eternellen" — påtagligen
Ärna-ranten —, denna kallas Eternellerorden (s. 135). Ehuru långt
ifrån fullständig, ger denna lista en föreställning om, i hur
hög grad Levertin föredrog denna bildning framför andra. —
Nämnas kan även det snarare utländska än arkaiserande
wienerska (B IX: 89 och Diktare och drömmare 82), som
nästan står mitt emellan wienska och wi en er in na (Atterbom,
Minnen II: 563). Annars finnas ju dylika femininer till mask.
på -are i äldre sv., t. d. Leipzigerska (öv. av Klinger,
Doctor Eaust’s lefwerne, s. 84), Sachserska, Österrikerska (Risbeck,
Bref rörande Tyskland, 1789, II: 17, 36).
Snarare tyska än franska och möjligen även något
påverkade av en aldrig i Sverige riktigt utslocknad sed att
förkorta klassiska namn (trots nyromantikernas strävanden, se
Östergren, Stilist, studior i Törneros’ språk, s. 13; Berg,
Svenska studier, s. 115) äro väl en del former som Epikur,
Epiktet, Homer, Plutark, Demokrit, Herodot, Andrea Palaiolog.
Rothman anmärker, att Levertin knappast kan antas ha
rönt någon egentlig påverkan av våra dialekter, särskilt inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
