Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
RUBEN GCSON BERG.
av de sydsvenska, och detta torde vara alldeles riktigt. Även
i de yngre årens "småmynt"-novellistik, där scenen ju någon
gång förlagts till landsbygden, äro försöken att återge
dialekterna nästan inga, och vad som ges av vulgärspråk från
Stockholm fattigt och intresselöst. Jag tror inte att jag
iakttagit mer än ett enda ord, som kan vara hämtat direkt från
en sydsvensk dialekt, nämligen i berättelsen "Den helige
kam-makaren", där det står: "Mariotto stod och såg mot
blodstrimman, såsom mot en ränga af en trampad fana". Ordet
är mig obekant även från ordböckerna, men det är väl
identiskt med det av Rietz (s. 529) upptagna renga 1. ränga "smal
remsa, smalt stycke", vilket han anför från Tjust och Närke.
Förmodligen har ordet emellertid sin särskilda historia hos
Levertin, isolerat som det är.
Det är vidare att märka, att Levertin själv gång på gång
uttalade sig i en viss språkestetisk riktning. Han ogillade
"det skånsk-fransk-danska blandspråket från Öresund och
Quartier Latin" (C XVII1: 319), en annan gång karakteriserat
med orden "randigt som en zebra af svenska, danska och
franska" (därst. 290) och framhöll positivt att "ett klart och
personligt svenskt språk är dock det första och sista vi fordra
af dikt på svenska" (därst. 291). Man får inte tänka sig
någon filologiskt färgad eller livligare puristisk känsla bakom
ord som dessa, men de uttrycka hans stilkänsla och hans med
åren rätt betonade svenskhet i litterära och språkliga frågor.
På grund av yttranden, som han fällde rörande dylika ting,
har jag den bestämda övertygelsen, att hur oväsentliga han
än ansåg enstaka språkliga försyndelser, skulle han likväl
ingalunda varit likgiltig för strävanden att undvika en hel
del danismer. Att man inte dess mindre hittar så många
sådana hos honom, är ett ojävigt bevis på hur starkt han i
sin ungdom påverkades av den dansk-norska litteraturen och
hur starkt det danska språkliga inflytandet alltjämt är. — På
en annan sida av hans språk kan man tillämpa ett annat av
hans stilyttranden: "man behöfver icke vara en språklig ren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
