Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
RUBEN GCSON BERG.
Mot Det har förefallit mig, som om användningen av
prepositionen mot hos en del nyare författare visat
åtskilliga avvikelser mot tidigare svenskt bruk, men i
riktning mot det danska. Jag har ju inte nog med exempel
från äldre och yngre svenska författare för att våga
någon sorts monografi över prepositionen ifråga, men jag
skulle vilja ge några bidrag till dess moderna
användning.
Betydelsen av kontrastverkan (’blått är vackert mot gult’,
’tallen är ståtlig mot bergväggen’) i nästan artistisk betoning,
kanske också betydelsen av närhet, (’emot polerna ligger en
evig is’) utvidgas till att omfatta även sådana fall, där endast
beröring, närläge, förhållande till, ifrågakommer. "Låt din
vallmo vissna mot min famn" (A II: 29), "svagt som en
domnad kyss mot en fläta" (A I: 38), "vallmo vissnad mot min
hud" (A II: 26), "fast i världen ingen mig sett mot Ginevras
barm" (A II: 101) o. s. v.; "att slå i blom mot första kärlek
som värmer" (Hallström, Grefven af Antwerpen 54), "när
han icke längre såg det som var, utan drömmen igen,
skälfvande och flammande emot sig" (Hallström, Våren 162), "bäst
är väl, att du går till bädden och hvilar mot den" (Hallström,
Briljantsmycket 181), "hvar blick var stilla mot hans"
(Briljantsmycket 203), "hemskast var händernas hvila mot hvarann"
(Hallström, Thanatos 113).
Betydelsen: riktning emot utsträckes till att omfatta
även sådana fall, där det i själva verket ej är fråga om
någon rörelse, utan endast en sträckning mellan två punkter 1.
liknande. "Men ett fast band knöt ’tjänstekvinnans son’ än
djupare ned mot folket" (C XX: 244).
Mycket ofta används mot istf. till, liksom för att betona
riktningen, ansatsen, men ej framkomsten, ehuru en sådan
synes nödvändig att förutsätta: "Att hafva en obebodd
himmel öfver sig, mot hvilken ingen bönens bro förde" (Svenska
gestalter 87), "Men ju tydligare denna stundernas addition
mot summan är i en själ" (därst. 156); uMot himlen lärkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
