- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Elfte årgången. 1911 /
277

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LEVERTINSKA. DANISMER.

277

efterträdare af La Beaumelle" (C V: 75), "vidskeplig dyrkan
för primära känslor" (C IX: 278), "flertalet gäckar ~ alla
försök för ett närmare tidsbestämmande" (C II: 7), "behofvet på
uttryck stegras" (C X: 263) "i botten har han en lika fast
öfvertygelse på vetenskapen" (C IX: 180), "en förut okänd
tillgifvenhet till den fria naturen" (C XIII: 119) o. s. v.

Språklärorna ånge inget undantag från regeln, att oböjt
superlativ endast förekommer som predikativ. När Levertin
— och en del andra förf. — använder sådan som attribut,
beror det väl på inverkan från danskan, t. d. "Starkast
intryck af den franske läraren röjer själf porträttet" (C X: 35).
Jag har i "Den poet. friheten" s. 58 anfört tre exempel härpå
från Levertins vers. Från andra författare vill jag vidare
citera: "de voro mest verklighetsskildring och störst konst",
Ola Hansson, Lit. silhouetter, s. 108: "att det alltid var just
gentemot Erik, som hon hade sämst samvete", M. Malling,
Damerna på Markby, s. 125; "Om Grafström tog plats
midt-emellan neutrerna och fosforisterna, dock med starkast lutning
åt de förra", Ljunggren, Sv. vitt. häfd. V: 583; "Störst
anseende ~ ägde ~ Bremer", Wrangel, Frihetstidens
odlingshistoria, s. 239. Denna förkärlek för den oböjda superlativen har
hos Levertin lett till alldeles oriktiga konstruktioner: "Verkan
af dessa Lutherska skrifter var den störst möjliga" (C XVI2:
35), "förefaller det verkligen, som Ibsen blott lärt det minst
tänkbara [ordagrant = det allra otänkbaraste!] ur böcker"
(C XVI1: 217), "blott det minst möjliga (= så litet som
möjligt) tillmötesgående är ~ denne" (Uti. konst, s. 270), "de sökte
göra det mest möjliga [ordagrant = det möjligaste] däraf"
(B VI: 195). En icke tänkande författare kan möjligen ha
någon anknytning till dylika konstruktioner genom det partitiva
bruk av mest, liksom av mycket, som finns i talspråket och
som även stundom uppträder i skrift : "Mest begåfning hade
han kanske för musiken" (C XVI1: 139)1. Men naturligtvis

1 En underlig adverbial superlativ, korteligast, ett slags
blandform av ’korteligen’ oeh ’kortast’ finns i en anmälan i Ord och Bild, I: 92.
Språk och Stil. XI. 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1911/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free