Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
RUBEN GCSON BERG.
har man närmare till hands sådana uttryck som: "med den
størst mulige Omhyggelighed".
Dansk är väl även den pleonastiska användningen av det
såsom t. d.: "man kunde få tårarna i ögonen, när man tänkte
på, att han den ena dagen ~ kunde skrifva sorgespel % och
den andra dagen, som jag själf läst det, en tidningsartikel"
(C XVI1: 227); "Hennes lyra var sprucken itu, liksom man
af bouppteckningen ser, att hennes clavecymbal — pianot —
var det" (C XIII: 32) och: "’Kärlekens tragedi’ är nämligen
starkt påverkadt af Ibsens senare symboliska sorgespel, nästan
lika starkt som Gunnar Heibergs ungdomsarbete, ’Tante
Ulrikke’, var det af hans samhällsdramer" (C XVIII: 101).
En så betydlig mängd av danska eller danskt påverkade,
efter danska analogier bildade uttryck, som Levertin
uppvisar, är det törhända svårt att uppvisa hos någon annan svensk
författare — lyckligtvis måste man väl tillägga, ty även om
man betraktar de nordiska språken som dialekter, från vilka
det bara är en vinst att låna, framgår det ju tydligt av de
anförda låneordens och frasernas karaktär, att något urval
inte ägt rum, utan att lånen skett skäligen oeftertänkt. Utom
de i inledningen — och av Rothman framhållna — skälen,
torde vid denna lånerörelse även andra psykologiska orsaker
medverkat.
Levertins stil är ju på en gång lärd, bokspråksaktig
och vardaglig. Man märker inte sällan hans obenägenhet för
den som det tycks honom talspråksaktiga frasen, då han söker
snitsa till den i skrivstil: "... tager Numa denna
kärleksintrig om handen" (C V: 73) "en rättsfråga, och i andra
handen ett hänsynslöst försvarskrig" (C XXI: 48) och "Så blir i
sista handen här talangen det ensamt afgörande" (C XVII1:
198) visa ett par dylika ’uppsnyggningar’, som man ju hälst
varit utan, men som knappast äro förklarliga annat än som
sådana. Mest påfallande — och obehagligast — av de
högtidliga fasonerna äro alla de stampande formerna av relativet
vilken, varmed han stundom rent av dränker sina meningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
