- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Elfte årgången. 1911 /
292

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

HILDING CELANDER.

den Dalinska texten bokstavstroget.) — Vid avtrycket ur
Geijers Minnen har den senaste utgivaren inte ens nöjt
sig med de förbättringar av Geijers språk, som gjorts av
Friesen, utan han har bidragit med åtskilliga nyheter i den
vägen: skogsroten för skogroten, ordentligt f. ordenteligen, vill
säga f. ville säga9 ungdomen f. ungdom, anförvanter f.
för-vandter, uppsatt (prisämne) f. utsatt, mer eller mindre f. mer
och mindre, utelämnandet av jag s. 277 r. 8.

Överhuvud tycker man sig i den Steffenska texten spåra
en tendens att förfara strängare i räfsten med de gamla
språkformerna och ordasätten, ju längre ned man kommer
i tiden. Anspråken på språklig uniformitet växa. Så t. ex.
kan det ännu gå an hos Olaus Petri att bibehålla formerna
tu, tik, tädan, tess o. d. (åtminstone här och där!), men hos
Stjernhjelm ändras dylikt utan förbarmande till du, dig
osv. Hos 1600-talets författare bibehålles formen säja, hos
Dalin får den ibland stå kvar (t. ex. s. 176 r. 4), oftast
ändras den till säga, sägs etc. (s. 197 r. 20, 200 r. 12, 201 r.
36 osv.). Hos Thorild ändras motsäjelse till motsägelse (II
s. 250 r. 19).

Såsom framgår av dessa jämförelser — något framsteg
i fråga om trohet och pietet i återgivandet av
litteraturalstrens språk betecknar rektor Steffens Översikt verkligen icke!
Tvärtom framträder den såsom den tillsvidare uppnådda
höjdpunkten av den "utveckling" hänemot allt våldsammare
omstöpande av originalens säregna språkform och ordalydelse

liuskar, stegrade f. steglade, vips f. wisp — och böjningsformer — som
plur. härad f. härader, best. sg. ön, ån f. Öen, åen, tygeln, skänkeln,
sadeln i. tygelen, skänkelen, sadlen, pret. skyggade f. skyggde, part.
intaget f. intagit, hoptals f. hopetals, asplöv f. aspelöv — utan också
sådant som: "han lät hästen rida «£"(!) i st. f. rita ut = sträcka ut
(Sahlstedt: uHästen ritar ut, när han kommer på fältet, In campo
citatiori eqvus cursu exspatiatur"), långa stycken (I 200 r. 29) i st. f.
långa stycket, tordes (s. 200 r. 31) f. torde, silverknappar (s. 202 r. 7)
för silvkapparl (I avtrycket ur Argus återges samma ord — något
trognare — som silvkoppar).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:17:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1911/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free