Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Å K K WISON MUNTHE.
tillgifvenhet" (36); A. Ch. Edgren, Ur lifvet, II, 36; "Hon hade
hört många försäkringar om kärlek men ingen så vältalig som den,
dessa bruna hundögon nu upprepade i hvarje minut" (37); A. Blanche,
Flickan i Stadsgården4, 285: "En blick, hvaruti en hunds trohet glödde"
(38); C. J. L. Almqvist, Jagtslottet, 1840, 159: "När jag gick, tryckte
min gamla vän min hand och såg på mig med ett par innerliga
ögon, hvilkas uttryck . . . mycket liknade tycket af de ögon man
någongång finner i hufvudet på en vacker hund" (39). ’Bedjande’
hundögon (jfr också cit. 34 ovan) ha Annie Q. Åkerhielm, Rikt.
männ. 117: "Han såg på henne med sina patetiskt bedjande
hundögon" (40); G. Jansson. Det gamla huset, 1, 100: "Genast tyckte
han sig se de porslinsblanka hundögonen med ett oändligt bedjande
uttryck riktade på sig" (41); Alfh. Agrell, Från land och stad, 187:
"Mari betraktade honom åter bedjande som en hund, hvars herre
ämnar döda honom" (42).
I viss mån besläktade med dessa bedjande hundögon
äro ’den lille bokhandlarens’ i Strindbergs Svarta fanor,
1910, 21, vilka karaktäriseras såsom "den sjuke hundens
lidande ögon" (43) och som f. ö. höra till de ovan behandlade
’lidande’ djurögonen (cit. 1—15).
Icke vänliga äro hundögonen i följande citat:
K. G. Ossian-Nilsson, Asketer, 140: "De underliga,
skuggade ögonen betraktade henne än lika en tuktad hunds, än lika ett
svultet rof djurs" (44); Ernst A hl gren, Efterskörd2, 42: "Håret var
nedkammadt i pannan, svart och tvärklippt, och ögonen tittade fram
därunder skarpa och vaksamma som en pudels" (45). Avgjort onda
hundögon ha H. Öberg, Makter, II, 185: "Nu efteråt minns jag,
hur otäckt hans (Hedings) bruna hundögon glimmade i skymningen44
(46); Lundegård, Struensee II, 26: "Lifläkarens ögon möta, lugnt
grefvens vredgade bulldoggsblick" (47); E. Nordlander,
Anderssonskans Kalle, 106: "Hennes ögon fingo ett trånande uttryck, ungefär
som då en bulldogg bitit sig fast i ett träben och inte kan få loss
tänderna" (48); E. A hl gr en, Folklif o. småber.2, 6: "De [ögonen]
voro så öfverskyggadt bruna, så spörjande hårda, så rannsakande
uppmärksamma som en misstro’gen pudels, då han vädrar en fiende"
(49) och ib. om samma individ: "Hennes ögon fingo ett uttryck,
som när en hund drager sig morrande tillbaka" (50). Lystna
hundögon ha L. Nordström, Landsortsbohème, 224: "Han . . .
betraktade henne som en hund ett köttben, icke af de mest afgnagda"
(51); Lundegård, Dr. Filippa, 233: "Anders Flintestens ögon lyste
som en jagande hunds" (52); Id., Dr. Margareta I, 129: "Han blef blott
blek och lång i synen, med ögon som en hungrig hunds,\körd ur stugan
strax före måltiden" (53) och ib. 137: "Hans ögon lyste som en
hungrig hunds" (54); René, Lena, 113: "Ännu en stund såg han på
låsvredet, likt en hund, som hoppas bli insläppt" (55), vilket sista
citat kanske snarare borde förts till de ’bedjande* hundögonen.
I samtliga ovan anförda hundögonscitat har bilden
avsett uttrycket. Uttryckslösa hundögon, d. v. s. en rent f}r-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
